Ursprunglig.
Torr till frisk (ibland fuktig) tallskog, ängsbarrskog, blandskog och som inslag i lövskog (också i vägkanter mot sådan skog); även på hällmark, torrängar och ängen. Bergslok har utbredda bestånd, främst inom öns skogsområden, och förekommer i en mycket hög andel av provrutorna. Johansson (1897) förde även arten till gruppen ”lundväxter”, vilket inte är – åtminstone inte i dag – helt täckande; gräset förekommer även i andra miljötyper. Johanssons frekvensbedömning ”Mycket allm.” stämmer däremot bra med dagens förhållanden.