Ursprunglig.
Inslag i lövskog, barrblandskog, frisk tallskog, ibland riklig i frisk, mullrik granskog. Karaktärsväxt för ängen och igenväxande ängesmark. Enstaka buskar eller mindre dungar i betesmark eller bryn, någon gång även på torräng eller hällmark. Skuggtålig, står kvar även i kraftigt igenvuxna miljöer. I hårt betade miljöer kan hassel bli stamformig (Pettersson 1958 s. 56); normalt växer den med en bukett av stammar från marken.

Ibland odlad i trädgårdar; en buske med kraftigt rödtonade blad har påträffats i betad ängsmark några hundra meter från bebyggelse, 250 m sydväst om Kvinnegårde i Havdhem (164960 633940 BGJ & KAP). Den är troligen spridd från odlat material eller kanske planterad.

Hassel är allmän över hela Gotland, dock något mindre frekvent på Fårö. Den minskade kanske något under 1900-talet; Johanssons (1897) bedömning var ”Allest.”. En tänkbar förklaring är att ängesarealen minskade kraftigt under denna tid.