Troligen inkommen, bofast.
Sand- och grusstränder, strandvallar och klapperstränder, strandängar och sumpiga, igenväxande stränder; även längs åar, kanaler och diken. Knölsyska kan även växa på åkrar, t.ex. på Fårö. Fram till 1900 var bara ett fåtal strandnära lokaler kända, och Pettersson (1958 s. 155) såg knölsyska som en nyspridd art på havsstränder, spridd genom fragmenterade rhizomer. Den snabba spridningen sedan det första omnämnandet 1837, i synnerhet under 1900-talet – Johansson (1897) listade bara 14 lokaler – gör att man kan gissa att knölsyska kommit in på Gotland först under tidigt 1800-tal, kanske även senare (men spridningen under 1900-talet kan också ha varit sekundär, från gotländska förekomster).