Förvildad, bofast.
Merparten av artens förekomster är av tillfällig karaktär: soptippar, jordhögar och skräphögar, störd jord i vägkanter, i något fall kvarstående i övergivna kolonilotter. Som naturaliserad känner vi till persilja från två strandlokaler, i strandklapper vid Ygne i Västerhejde och i strandgrus på Gotska Sandön, Fårö. På den senare lokalen har den funnits i minst 17 år (sedd 1988 och 2005). En lokal vid Kopparsvik (1908, KJ i VI; Johansson 1917) förefaller ha varit likartad.
Persilja odlas i såväl en krusbladig som en slätbladig form. Bara få rapporter har information om bladtyp: krusbladig persilja från en brännfläck i Klinte och en skräphög i Fleringe, slätbladig från stranden i Västerhejde, från en vägkant i Visby och från ett grustag i Rute.
Första fynd
Utbredning
Sällsynt, 15 kartblad, 23 km2-rutor.
Lokaler
Uppgifter sedan 1983 (ej tillfälliga förekomster):
– Västerhejde, Ygne, ovan fiskeläget, rikligt, spridd och naturaliserad på klapper inom ett mindre område, 1990 (164220 638740 GI), riklig 2009 (OMa i ARK), slätbladig.
– Fårö, Gotska Sandön, spridd ut i strandgruset från husen i Sankt Anna, 1988 (170008 647325 GI, BL & JP; Ingmansson & Petersson 1998), verkade trivas bra ännu 2005 (Ingmansson & Petersson 2006).
Äldre uppgifter:
– Hablingbo, utkasthög vid mejeriet, 1939 (Fr i S).
– Ardre, se primäruppgift.
– Visby, utan lokal, 1885 (Anonym i VI), 1899 (E. Nordström i S, som Apium graveolens, P. crispum det. L. Fröberg 1996), 1893 (F. Elmquist i LD), 1917 (TV i S), 1920 (SNS i VI); ”i branterna norr om Kopparsvik på grof stenur”, 1908 (KJ i VI; Johansson 1917, Johanssons belägg visar en planta med släta blad och har anteckningen ”förvildad (själfsådd)”; Almedalen, 1852 (Wö i VI), Gamlehamn, 1855 (O. Jonsson i S); ruderatplats vid stranden norrut, 1917 (TV i S), N Visby, 1922 (SNS i VI), Snäckgärdet, på havsstranden, 1889 (E. Jäderholm i Norrköping).
– Hall, vid Nors, grusgrop, 1939 (Fr i S).
