liten blåklocka
Campanula rotundifolia
Ursprunglig.
Öppen, torr (ibland vinterfuktig) miljö: torrängar, hällmark och kalkklippor, alvar, väg- och dikesrenar, torr tallskog, enbuskmark, betesmark, sand- och gräsmark; ofta antecknad i ängen. Ej sällan riklig på grusiga strandvallar. Vita blommor rapporterades av Fries (1932) från Lärbro. De är inte särskilt ovanliga (Larsson 1994).
Den ganska höga andelen provrutor med liten blåklocka tyder på att arten är mycket allmän på Gotland. Johanssons (1897) bedömning ”Allest.” gäller än i dag.
Liten blåklocka representeras på Gotland av backblåklocka ssp. rotundifolia.
Första fynd
Linné (Linnæus 1745a nr 176) med det gotländska namnet fingerhatt. Samlad redan 1701–02 av Münchenberg.
Utbredning
Allmän, 185 kartblad. Provrutor: 17,5 %.