Förvildad, åtminstone sedan 1700-talet, bofast.
Främst kulturmarker: åkerrenar, diken och vägkanter, kvarstående vid boställen och utslängd på skräphögar; mer naturligt i ängen (exempelvis i vastar), i lövdungar och på klapperstrand. Under Projekt Gotlands flora funnen från Sundre till Gotska Sandön, Fårö. Johansson (1897) betvivlade att krusbär var ursprunglig på Gotland och angav den som ”stundom förvildad”. En ökad spridning ut i naturlig miljö skedde under 1900-talet.