Ursprunglig.
Råttsvans växer i tunn jord i vinterfuktiga svackor på hällmark, i vätkanter och på uppfrysningsmark. I dessa biotoper bedömer vi den som ursprunglig; i övrigt är den sekundärt spridd i jordbrukslandskapet. Här finns den på fuktiga strandängar och vattensjuk åkermark, men även på torrare ängar, både på tyngre och på lättare jordar, oftast i jordblottor eller i hårt trampade partier som är fuktiga eller blöta vintertid. Betesgynnad.

Johansson (1897) bedömde råttsvans som ”H. o. d.”, motsvarande tämligen allmän. Vår inventering tyder på en svag minskning under 1900-talet.