slankstarr
Carex flacca
Mer information om arten

Ursprunglig.
Förekommer i de flesta naturliga miljöer från våta källmyrar och sluten barrskog till öppna, torra hällmarker; även noterad i ängen. Vid Våtmarksinventeringen (Martinsson 1997) var slankstarr en av de oftast registrerade arterna (femte plats med 189 noteringar; flest, 309, hade blåtåtel Molinia caerulea). Slankstarr utgör enligt denna inventering, ett dominerande inslag i ”fukthed av gräslök-typ” med skattad areal på Gotland av 823 hektar, och i ”vät av slankstarr-typ” med 578 hektar samt i andra våtmarksmiljöer med ca 150 hektar. Dessutom utgör arten även ett betydande inslag i ”kärr av hirsstarr-typ”, med 535 hektar, samt med ca 40 hektar i andra miljöer. Slankstarr är den mest spridda Carex-arten på Gotland och förekom i en tredjedel av de slumpvis valda provrutorna. Johanssons (1897) ”Allest., äfven på hällmark” stämmer ännu i dag.

Första fynd

Linné (Linnæus 1745b, 28 juni, 6 juli 1741) antecknade Carex med ’ax äggrunda, hängande, hanax längre, mer upprätt, rot krypande’, i registret kort namnsatt som ”Carex paludosa”, från ängar vid kyrkan i Rute. En vecka senare såg han samma art även i Burs. Detta namn överfördes senare till dystarr Carex limosa, men Linnés uppgifter avsåg Carex flacca enligt Wahlenberg (1806).

Utbredning

Allmän, 184 kartblad. Provrutor 33,3 %.