dvärgviol
Viola pumila
Ursprunglig.
Fuktiga partier i ängen och öppen betesmark, fuktängar och kärrkanter. Dvärgviol förekommer även i vätar, där ofta i blottad, lerig eller grusig jord; i denna miljö fördrar den sommartorkan bra, men plantorna växer ofta glest (jämfört med förekomsterna i ängen).
Johansson angav dvärgviol som tämligen allmän på Gotland, samma bedömning som vi gör i dag. Även om ängesarealen minskade kraftigt under 1900-talet finns det kvar andra biotoper, t.ex. fuktängar och vätar, som är gynnsamma för arten.
Första fynd
Wahlenberg (1806, Viola lactea): ”i myrkanterna i Eiksta och Roma”. Första litteraturuppgift för Sverige (Nordstedt 1920). Samlad redan 1701–02 av Münchenberg.
Utbredning
Tämligen allmän, 114 kartblad, 333 km2-rutor.
