parksmörblomma
Ranunculus acris subsp. friesianus
Inkommen, tidigare bofast.
Växtplatsen vid Nygårds är en park med insått gräs av utländskt ursprung, där flera andra inkomlingar noterats. Däremot förefaller parksmörblomma numera vara utgången. Den har dock inte försvunnit helt spårlöst; en del smörblommor i parken har tydliga drag av parksmörblomma, även om de inte kan föras till denna underart. En rad kollekter i de offentliga herbarierna anges som denna underart, men i Jonsell (2001) accepterades bara fynden från Grötlingbo och Västerhejde. Parksmörblomman är fridlyst.
Första fynd
Neuman & Ahlfvengren (1901): som R. acer *Steveni. Ingen specificerad lokal angavs, men parksmörblomma hade påträffats 1894 vid Nygårds i Västerhejde (TV i S, UPS) och det var säkerligen det fyndet som låg till grund för uppgiften. Vid Nygårds har den senare samlats vid ett flertal tillfällen fram till 1947 (Fr i LD; kollekter 1925, 1928 Fr i GB det. N. Hylander).
Utbredning
Utgången.
Lokaler
äldre uppgifter: Grötlingbo, banvallen söderut, 1930 (Fr i GB det. N. Hylander 1934, LD, S; Fries 1934), även 1940 (Fr i LD, UPS). – Västerhejde, se primäruppgift. – Björke, Sockerparken, 1980 (Nilsson 1981), ej sedd senare och belägg är ej kända.
oriktiga uppgifter: Gothem, Botvaldevik, 1852 (N.C. Kindberg i UPS; Hartman 1879), senare förd till R. acris β velutinus (Lönnroth 1882).
oriktiga uppgifter: Gothem, Botvaldevik, 1852 (N.C. Kindberg i UPS; Hartman 1879), senare förd till R. acris β velutinus (Lönnroth 1882).