Ursprunglig.
Öppen, torr (möjligen vinterfuktig) miljö på grus och sand över kalk: hällmark, kalkkullar, klippkrön, öppen hällmarkstallskog, alvar, vid vätar; ibland på grusiga strandvallar eller strandklapper, någon gång spridd till grustag. Artens utbredning på Gotland är begränsad till områden med berggrund av renare kalkstenar (bara 80 kartblad), men där är den relativt allmän (den fanns i 2,5 % av alla provrutor).

Exemplar med rent vita blommor förekommer sällsynt (Larsson 1994): Endre, Hejdeby, Bro.

Dagens frekvens och utbredning stämmer bra med Johanssons (1897) ”H. o. d. på hällområdena”. En isolerad förekomst vid Juves i Sundre nämndes hos Johansson; under våra inventeringar har bergskrabba påträffats inte långt från Johanssons lokal.