kantig fetknopp

Av Myrin (1832) uppgiven från Ånimskog Henriksholm. Belägg saknas och arten är ej senare observerad.

1007 Sedum sexangulare L.

This species is restricted to Europe. It has been introduced into England and Wales and the southern and western parts of Scandinavia. It is also reported from Spain and Bulgaria (introduced?). Cf. also Meusel et al. 1965, map p. 197.

Samtliga halländska uppgifter om kantig fetknopp gäller sannolikt odlade, kvarstående eller tillfälligt förvildade förekomster.

Den kantiga fetknoppen växer vanligen på örtrika markhällar, särskilt på kalk och på torrängar med låg och gles vegetation. I västra Sörmland tycks de flesta förekomsterna härstamma från odling och utplan­tering.

Europa. I Sverige huvudsakligen i östra Svealand, för övrigt sällsynt i Götaland och Svealand.

Dåligt känd art, inhemsk eller av gammalt inkommen och odlad. Den växte på kyrkogårdsmurar i bl.a. Kumla 1989, Hidinge och Svennevad 1990 samt Skagershult 1991 (OREB). Odling är känd bl.a. vid Skogvik i Glanshammar till 1957, men är där senare utgången (H. Gustafsson, Nilsson).

Odlad som prydnadsväxt, och förvildad t.ex. i tätorter, på hällar eller i utkast.

Allmän på Ängsö, för övrigt spridd i Mälarområdet. Högre upp på Mälarslätten några få spontana förekomster. T.o.m. Skogslåglandet också sällsynt och mer eller mindre tillfälligt införd, utplanterad eller förvildad. Frånvaron inom bl.a. Ridöarkipelagen tyder på ofullbordad spridning i Mälarområdet. Ovan detta område har arten av temperaturklimatskäl uppenbart svårt att etablera sig. Totalutbredningen sydligt kontinental. Utbredningstyp: S 12.

Flerårig suckulent, tätt mattbildande växt. Skott krypande och lågvuxna med tätt sittande cylindriska blad sittandes i sex tydliga rader. Bladen är oftast klargröna men kan ibland bli rödaktiga och har vid basens undersida ett litet sporrliknande utskott. Blommar från juni till augusti med gula femtaliga blommor på korta skaft. Dessa har små foderblad som sticker fram mellan de smala spetsiga hyllebladen.

Kantig fetknopp växer på torr, gärna kalkhaltig mark. Främst hittar man den på olika typer av hällar men ibland även på torr grusig mark och även på kulturskapade platser som vägkanter och banvallar. Den är även ibland odlad som prydnadsväxt och kan då bli kvarstående eller förvildad. Arten hittas mindre allmänt från Skåne upp till norduppland. Vanligast är den på östkusten.

Förväxlingsrisk:
Gul fetknopp (S. acre) är den mest liknande arten och betydligt vanligare än kantig fetknopp. Växtsättet och blommorna liknar mycket den kantiga fetknoppens men den har äggformade och inte cylindriska blad som saknar sporrliknande utskott på undersidan. Blommorna är ofta något större och hyllebladen täcker det bakomliggande fodret helt. Bladen hos gul fetknopp smakar dessutom bittert.
Spenslig fetknopp (S. gracilis) är en sällsynt förvildad och kvarstående art med vita blommor men som vegetativt påminner mycket om kantig fetnopp. Bladen skiljs bäst genom att de alltid har små röda prickar men är annars mycket lika de hos kantig fetknopp.
Liten fetknopp (S. annuum) har liknande gula blommor men är ettårig utan jordstam och är därmed inte mattbildande. Bladen som sitter glest och inte i tydliga rader är dessutom nästan alltid fint rödprickiga.

Status: gammal och bofast; dessutom stundom odlad som prydnadsväxt och ibland förvildad. Aktuella förekomster som kan antas vara spontana är endast kända från Österslöv (flerstädes i storruta 3E4a) samt möjligen från Brunnby, Solviken (3B9i0244, RÅk) och Hov, 100 m O Gråthögarna (4C2b2911, MGu).
Förändring och hot: ej statistiskt undersökt men uppgiven från ungefär lika många rutor (ca 25) vid förra inventeringen, då dock med betydligt fler förekomster inom det område norr om Kristianstadsslätten där arten förmodas vara gammal.
Kommentar: B, granskare KAO.

Kantig fetknopp är ursprunglig på Öland och Gotland samt i östra Mellansverige, men knappast i Småland. Den har i landskapet odlats som prydnadsväxt åtminstone sedan tidigt 1800-tal. Man finner den kvarstående och spridd på kyrkogårdsmurar och andra stenmurar, berghällar vid bebyggelse, vägrenar, grusplaner och torrbackar samt i gräsmattor. Den kan ibland bilda omfattande bestånd (flera kvadratmeter).

I Sverige förekommer kantig fetknopp främst i de östra delarna av Svealand samt på Öland och Gotland. Den föredrar något mindre extrema miljöer än vit S. album och gul fetknopp S. acre och växer ofta i lite magrare typer av alvartorräng. Kantig fetknopp är dessutom funnen på några ställen som spridd från närbelägen odling.

Artens utbredning på Öland är märklig. Kantig fetknopp är ganska vanlig på de nordöländska alvaren, men verkar helt sakna naturliga förekomster på Stora Alvaret, trots att det finns mängder med till synes lämpliga växtplatser. Kantig fetknopp har förvildats rikligt i västra kanten av Vickleby alvar, tillsammans med flera andra fetbladsväxter och noterades där redan 1960 som spridd från tomt omgiven av alvarmark. Jämfört med Sterner (1938) ses ingen förändring i statistiska analyser.

Gammal och kulturflykting, bofast.

Ursprunglig.
Kalkhällmarker, gärna med sandlager, alvar, torra grusbackar; även torra vägkanter och gles, örtrik tallskog på kalk. Kantig fetknopp är på Gotland den ovanligaste arten av de naturliga arterna i släktet Sedum, vilket också framgår av andelen i provrutorna. Den är mest noterad på nordvästra och norra Gotland. Johansson (1897, 1910b) hade växtplatser söderut till Eskelhem och Västergarn, så en viss spridning har skett sedan dess med isolerade utpostlokaler ända söderut till Sundre. Utbredningen sammanfaller delvis med den för stor fetknopp S. rupestre, men kantig fetknopp saknas på mellersta Gotlands kalkområden. Varför utbredningen är så starkt koncentrerad till norra delen av Gotland vet vi inte. Kantig fetknopp har även blivit inplanterad (eller insådd) på jordkällarens tak i Fyrbyn på Gotska Sandön, Fårö (2006), noterad 2007 (GI).

Kantig fetknopp förekommer på berghällar, torrbackar, vägkanter och annan ljusöppen, glest bevuxen gräsmark. Arten har sedan länge odlats som prydnadsväxt och förmodligen är den ursprungligen förvildad i landskapet men fullt naturaliserad på vissa lokaler. 

Kantig fetknopp är helt knuten till kulturmiljöer, växer gärna på mycket torr mark och blommar mycket senare än gul fetknopp, något senare än vit fetknopp, i ljungens tid. Den övervintrar grön. Den är funnen bara på två lokaler, bägge i modern tid.