rött oxbär

Rött oxbär är ursprunglig. Den ljus- och värmeälskande arten växer främst i solexponerat läge i klipphedsterräng vid kusten samt i berg- och rasbranter i övergångsbygden. Från en blockig betesmark försvann den när området började betas av får.

1170 Cotoneaster integerrimus Med.

This species is mainly restricted to Europe. The distribution is somewhat disjunct, southwards more in the mountains. It is often an escape from gardens, for instance, in N. Germany. Cf. also Meusel et al. 1965, map p. 208.

Uppgifter om ”C. integerrimus” från Skala i Glanshammar fr.o.m. 1962 (Nilsson 1986) kan ifrågasättas, då det enda säkert bestämda belägget från lokalen av E. Ljungstrand har förts till C. niger, en art som annars inte noterats där. Länets rikaste förekomster finns på Vätterns trandklippor (Ekholm & Hallin 1980b, jfr Broddeson 1933).

Larsson 1851.

Spridd-tämligen allmän på Mälarslätten, vanligast i dess nedre och Östra delar; några (tillfälliga?) (ruderat)förekomster i Skogslåglandet. Ej kalkgynnad (okänd i Sala). Utbredning tyder på höga värmekrav. NV-gräns för sydsvensk utbredningen. Där arten återkommer i N (mellersta Norrland, på Kolahalvön m.m.) rör det sig antagligen om andra klimatraser. Utbredningstyp: S7.

Sydväxtberg i bergrot , möjligen tillfällig. - 1 (1).

Först uppgiven av Sjöstrand (1833): "Mespilus Cotoneaster vid Wikasjön, på berget vid Tennäs, på Skarffjellet &c".

Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: förutom från de aktuella lokalerna tidigare endast uppgiven från Klöva Hallar i Stenestad 1870– 1949 (Lilja 1870 etc.). På Natthall observerades år 2000 ca 10 buskar (TTy inv.) och i Skäralid fanns 2005 minst tre mycket svårtillgängliga buskar. Känd från lokalen i Skäralid sedan 1870 (BCös enl. Lilja 1870) och de nu levande buskarna ger intryck av att vara flera hundra år gamla.
Kommentar: B, granskare BHy och TTy.

C. integerrimus fel använt; oxbär
Rött oxbär beskrevs ganska nyligen som en egen art (Hylmö 1993); tidigare fördes den till den på europeiska fastlandet vittspridda C. integerrimus (nu med det svenska namnet tyskt oxbär). Utanför Nordens gränser finns rött oxbär endast i Estland (Hylmö 1993). Arten har sin huvudutbredning i mellersta Skandinavien och når på västkusten söderut till mellersta Halland; på Ölands Stora alvar är den spridd och på Gotland vanlig. De småländska lokalerna har karaktär av utposter. Hos oss växer arten på torr, basrik jord i glest skogsbevuxna branter samt på avsatser och hällar i sydvända bergsidor.

Arten är troligen vanligare i bergen öster om Vättern än vad som framgår, men belagda uppgifter är sparsamma. Det finns gott om obestyrkta uppgifter om ´Cotoneaster integerrimus´, t.ex. från Södra Vätterbygdens flora, men de baseras nog till stor del på svartoxbär (som man höll för ovanlig) eller förvildade arter (som inte beaktades).

Rött oxbär förekommer i Sverige, Norge, Danmark, Finland och Estland (Hylmö 1993). Det växer solöppet på torr, kalkrik, gärna stenig och ofta betad mark. Vanliga miljöer är alvarmark med karster, sprickrika hällmarker och torrängar med enbuskar. Någon gång ses det även i uppfrysningsmark tillsammans med ölandssolvända Helianthemum oelandicum. Sällsynt är rött oxbär funnet i skogsmiljöer, gamla stenbrott och på skiffergrusvallar vid havet. I alvarmiljöer som karster och hällmark blir plantorna oftast nedliggande och kryper tätt över kalkstenen. I busksnår och skogsbryn är buskarna däremot upprätta.

Rött oxbär är främst funnet på Stora Alvaret. Det finns även ett par fynd från alvaren vid Köping klint och Slottsalvaret, Köping och Räpplinge sn, men bara två fynd norr därom. Är detta oxbär förbisett på Öland eller är det så koncentrerat till Stora Alvaret? På Gotland är rött oxbär spritt över större delen av ön där det förutom på hällmarker även växer i kalk- och ängstallskog samt på torrängar (Johansson m.fl. 2016).

I Sterner (1938) uppges oxbär Cotoneaster integerrimus som ojämnt spridd, funnet i 16 socknar med en majoritet av fynd från Stora Alvaret. Då inte alvaroxbär C. canescens var urskilt som egen art vid de tidigare inventeringarna inbegriper fynduppgifterna både rött oxbär och alvaroxbär. Rikard Sterner anför särskilt att han på Stora Alvaret sett ett oxbär med violetta frukter C. "haematocarpa"; troligen avses just alvaroxbär. För skiljekaraktärer, se alvaroxbär ovan.

Gammal, bofast.

Ursprunglig.
Hällmark och annan alvarmark, kalktallskog, ängstallskog; även torrängar och annan sandig eller grusig mark samt stig- och körvägskanter. På Gotland växer rött oxbär mestadels med grenarna tätt tryckta mot marken, men det kan ibland växa upprätt, t.ex. en ca 2 m hög buske vid Gardrungs i Stenkumla 1990 (BL det. B. Hylmö 1991). Arten är vida mer spridd (se andelen i provrutorna) i det gotländska landskapet än de andra naturligt förekommande oxbären. Under Projekt Gotlands flora är det funnet från Sundre till Gotska Sandön, Fårö. Det saknas dock på de större slättområdena och på Avanäset, Fårö, där kalk saknas.

Rött oxbär växer på liknande platser som svartoxbär men är inte lika tydligt kalkgynnad och förekommer på många lokaler, där berggrunden inte är lika basrik. Däremot finner man den inte sällan på skalgrus. Arten ingår ofta i de snår, som bildar gräns mellan randskogarna och den öppna marken i dalgångarna, och i de täta lövkratt som tuktats av vinden mot klipporna vid havet. Rött oxbär växer också i hällmarker, naturbeten och på vägkanter.