Patrik Engström
Armasjärvimyren 2013-07-16
Taxasida
vattenbläddra
Utricularia vulgaris
L.
vattenbläddra är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Foto: Patrik Engström
Översikt
Översikt
vattenbläddra är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Synonymer
- vattenbläddra
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Utricularia vulgaris
Vetenskapligt namn, fullständig form
Utricularia vulgaris L.
Svenskt namn
vattenbläddra
norwegianBokmal
storblærerot
norwegianNynorsk
storblærerot
Finskt namn
isovesiherne
finlandSwedish
vattenblåsört, vattenbläddra
Danskt namn
Almindelig blærerod
Foton
Anders Delin
Ornäsviken, Segersta 2013-07-26
Anders Delin
Kyrkbytjärn, Hanebo 2016-09-11
Katarina Stenman
Söravan, Vb 2022-08-03
Patrik Engström
Abisko 2011-08-01
Nycklar
Inga nycklar finns för detta taxon.
Floratexter
Närkes flora
Löfgren, L. 2013: Närkes flora.
Vattenväxt, spridd–täml. allm. i hela området i sjöar och myrar.
Hallands Flora
Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.
Vattenbläddra är ursprunglig. Många tidigare uppgifter avser säkert sydbläddra U. australis. Oftast är det omöjligt att skilja de båda arterna åt utan att ha tillgång till blommande exemplar. När vi funnit sådana har det alltid varit fråga om sydbläddra, vilket gett oss uppfattningen att vattenbläddra är ovanlig i landskapet. Se kommentar under sydbläddra U. australis samt karta, som visar fynd av U. australis/vulgaris.
Blekinges Flora
Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.
Se även vattenbläddra (aggregat) Utricularia vulgaris agg.
Ångermanlands flora
Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.
Spridd i hela landskapet, utan tvivel betydligt allmännare än tillgängliga uppgifter visar, särskilt i kustlandet och älvdalarna. - 90 (32).
Flora över Dal
Andersson, P.-A. 1981 02 15: Flora över Dal. Kärlväxternas utbredning i Dalsland. [The flora of Dalsland.] Stockholm.
Sannolikt ganska förbisedd.
Härjedalens kärlväxtflora
Danielsson, B. 1994: Härjedalens kärlväxtflora. [The vascular plants of Härjedalen.] Lund.
ISBN 91-971255-9-8.
Först uppgiven av Birger (1908a). Äldsta belägg 1906: Lillhärdal: Blädjan (troligen 16E 2c, Th. Nilsson i S).
Västmanlands Flora
Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.
Spridd i sjörika trakter, tämligen allmän upp till Övre Bergslagen, där den är spridd i lägre områden (bristfälligt känd i Hjulsjö och Hällefors, i Ljusnarsberg hittills sex lokaler, säkerligen vanligare). Utbredningstyp: U.
Atlas of North European vascular plants
Hultén & Fries 1986
1720 Utricularia vulgaris L.
This species is widely distributed in Eurasia and N. America. It is divided into two subspecies, viz. subsp. vulgaris in Eurasia and subsp. macrorhiza (Le Conte) Claus. in E. Asia and N. America with Mexico.Together they have a circumpolar distribution (Hultén, Circumpol. Il, p. 130, 353 f. and map 122). Within the hatched area the distribution is uneven. The Japanese population is distinguished as a separate species, U. japonica Makino. Cf. also Meusel et al. 1978, map p. 417.
Floran i Skåne.
Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: osäkert men sannolikt mycket kraftigt minskande (jfr kollektivarten vattenbläddra och sydbläddra U. vulgaris coll. ovan).
Kommentar: B, granskare GTr, TTy, KAO och ÅSv.
Smålands flora
Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
För miljöbeskrivning se under rubriken sydbläddra/vattenbläddra ovan. Det är oklart om vattenbläddra skiljer sig ekologiskt från sydbläddra; möjligen växer vattenbläddra oftare i lite rikare vatten. Arterna påträffas sällan tillsammans (Thor 1979). I södra Småland är vattenbläddra troligen sällsyntare än sydbläddra.
Funnen i 59 rutor; tidigare uppgifter från 23 rutor. Arten blommar ganska sällan och kan inte skiljas från sydbläddra U. australis i vegetativt tillstånd. Siffrorna redovisar granskade, blommande belägg och underskattar därför den verkliga frekvensen. – Ursprunglig.
Funnen i 59 rutor; tidigare uppgifter från 23 rutor. Arten blommar ganska sällan och kan inte skiljas från sydbläddra U. australis i vegetativt tillstånd. Siffrorna redovisar granskade, blommande belägg och underskattar därför den verkliga frekvensen. – Ursprunglig.
Gotlands flora
Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.
Ursprunglig.
Vattenbläddra växer i hålor i agmyrar, starrmyrar, källmyrar, diken och dammar; någon gång finns den i vätar. Den hittas mest inom öns kalk- och skogsområden. Johanssons (1897) ”Flerst.” motsvarar den nutida frekvensen. Arten bör dock ha minskat efter de senaste århundradenas dikningar av Gotlands våtmarker.
Västergötlands flora
Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Ursprunglig, växer i vatten i sjöar och åar i skyddade lägen, i dammar och småvatten. Näringskrävande och i de oligotrofa vattnen i södra delen av landskapet troligen ofta förväxlad med sydbläddra. Belagd från och troligen ganska vanlig vid Vänern och slättens sjöar och åar, samt från delar av Falbygden och området söder därom.
Sörmlands flora
Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.
Europa, Asien, Nordafrika. I Sverige hela landet. I Sörmland tämligen allmän – (24%). Vattenbläddran växer i dysjöar, helst näringsrika, och i slättsjöar på grunt vatten, ofta i innerkanten av högvassbältet i näringsrika vikar. Den trivs också i kärrgölar, i vassträskens vattenhålor, ofta också i slättbygdens lugnt flytande diken och åar, i dammar och andra smärre gölar. Arten kräver stillastående vattensamlingar och är uttorkningskänslig.
Upplands flora
Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Mindre allmän i Uppland 348 kartblad, 547 kvadranter.
Vattenbläddra växer i många typer av stillastående sötvatten. Oftast är den flytande där vattnet är någorlunda djupt. Den förekommer i sjöar, gölar, dammar och diken, stundom bland vass och annan vegetation samt även i blöta kärr och på strandängar.
Förändring + 7 %.
Vattenbläddra växer i många typer av stillastående sötvatten. Oftast är den flytande där vattnet är någorlunda djupt. Den förekommer i sjöar, gölar, dammar och diken, stundom bland vass och annan vegetation samt även i blöta kärr och på strandängar.
Förändring + 7 %.
Gästriklands flora
Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
Vattenbläddran är ursprunglig. Arten angavs förekomma flerstädes i Gävletrakten på 1800-talet. För landskapet som helhet finns ingen bedömning, men kända lokaler redovisas både av Carl och Robert Hartman samt av H.W. Arnell. Totalt är 17 gamla fynd registrerade. Troligen har vattenbläddran ökat på grund av att sjöar och vattendrag blivit näringsrikare och vuxit igen med skyddande vassar.
Vattenbläddra är en vattenväxt som finns i närings-rika eller i näringsfattiga men kalkrika vatten. Den trivs utmärkt även i övergödda vatten och kan förekomma i mängd i igenväxande vikar och skyddade laguner mellan bladvassar. Arten förekommer också i mindre vatten som diken och kanaler vid näringsrika sjöar och vattendrag. Liknande förekomster finns också längs kusten i isolerade gölar eller hällkar innanför havsstranden. Växten är däremot ovanlig i blöta kärr men kan förekomma i näringsrikare extremrikkärr och gungflystränder i anslutning till sjöar och vattendrag.
Vanliga följeväxter är vit näckros (27%), gäddnate, vass, svalting, sjöfräken, andmat, säv och kaveldun. Vattenbläddran blommar senare än dy- och dvärgbläddra, vanligen i slutet av juli.
Vattenbläddra är en vattenväxt som finns i närings-rika eller i näringsfattiga men kalkrika vatten. Den trivs utmärkt även i övergödda vatten och kan förekomma i mängd i igenväxande vikar och skyddade laguner mellan bladvassar. Arten förekommer också i mindre vatten som diken och kanaler vid näringsrika sjöar och vattendrag. Liknande förekomster finns också längs kusten i isolerade gölar eller hällkar innanför havsstranden. Växten är däremot ovanlig i blöta kärr men kan förekomma i näringsrikare extremrikkärr och gungflystränder i anslutning till sjöar och vattendrag.
Vanliga följeväxter är vit näckros (27%), gäddnate, vass, svalting, sjöfräken, andmat, säv och kaveldun. Vattenbläddran blommar senare än dy- och dvärgbläddra, vanligen i slutet av juli.
Hälsinglands flora
Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala
Som övriga bläddror övervintrar även vattenbläddra i form av turioner, kulor av tätt sammanpackade bladanlag, som på våren snabbt växer ut till ett nytt skott. Bild i Natur och vegetation, sid. 360. Vattenbläddrans turioner är upp till 3×2 cm stora och ses, gråa av intorkat slam, ligga på is eller dy i skyddade vikar vid Ljusnan och andra större vatten. De är där exponerade för skarp frost men oskadade, och utvecklas bra i vatten inomhus. Plantan växer huvudsakligen under vatten, på platser med upp till 2 m vattendjup. Den flyter ofta nära ytan och blommor utvecklas i slutet av mjölkens tid på raka skott som sticker upp över ytan. Skotten blir 1 dm breda om de växer i näringsrikt vatten. Om man lyfter upp ett skott ur vattnet knäpper det livligt, antagligen på grund av att blåsornas fångstmekanism utlöses.
Medelpads flora
Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Vattenbläddra växer nästan alltid i öppet vatten och är sällsynt som myrväxt. Den trivs bäst i näringsrika, stillastående vattensamlingar. Där hittar man dess karaktäristiska blåsklädda, fritt kringflytande, omfångsrika härvor. Den kan vara ymnig i näringsrika sjövikar och tjärnar vid kusten och i dalgångarna. Ofta blir den storvuxen i gödselpåverkade/förorenade vatten, t.ex. Skön Gärdetjärn. Den finns även i avsnörda lugnvatten i skogssjöar – t.o.m. så näringsfattigt som i Liden Vallsjöarna – och vid vitmosskantade skogs- och myrtjärnar som Holm Kväcklingsmyra. Vattenbläddran hör också hemma i åarnas selsträckor tillsammans med t.ex. hårslinga Myriophyllum alterniflorum och igelknopp Sparganium emersum, liksom i älvarnas sjöar, vikar och bakvatten. Vid kusten finns den någon gång i mindre vattensamlingar på myr som i Njurunda Stenviksmyra och Tynderö Bärängskärret. Arten är endast sällsynt funnen blommande, då i grunda, kustnära vatten. Den sprids sannolikt framförallt vegetativt, troligen främst med andfåglar, så också till fiskdammar och andra småvatten.