Taxasida

amerikansk dunört

Epilobium adenocaulon

Hausskn.

amerikansk dunört är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Patrik Engström
Översikt
Översikt

amerikansk dunört är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • amerikansk dunört
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Epilobium adenocaulon
Vetenskapligt namn, fullständig form
Epilobium adenocaulon Hausskn.
Svenskt namn
amerikansk dunört
icelandic
Vætudúnurt
norwegianBokmal
ugrasmjølke
norwegianNynorsk
ugrasmjølke
Finskt namn
amerikanhorsma
finlandSwedish
amerikansk dunört
Danskt namn
Kirtlet dueurt
Foton
Patrik Engström
Vedyxatippen 2009-09-12
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Flora över Dal

Andersson, P.-A. 1981 02 15: Flora över Dal. Kärlväxternas utbredning i Dalsland. [The flora of Dalsland.] Stockholm.

Allmän-tämligen allmän.

Ej tidigare publicerad från Dalsland.

Atlas of North European vascular plants

Hultén & Fries 1986

1371 Epilobium adenocaulon Hausskn. and E. glandulosum Lehm.

These two closely related species originate from N. America. They have been introduced into Europe in recent times. They are spreading more and more. Thus, the map may not be up to date. Cf. also Meusel et al. 1978, map p. 300.

Hallands Flora

Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.

Amerikansk dunört är en sentida, till Europa införd men till Halland spontant invandrad art som snabbt blivit bofast i hela landskapet. Den kultur- och kvävegynnade arten är konkurrenskraftig på många fuktiga ståndorter. I någorlunda naturlig vegetation finner man den främst på mineraljord vid sötvatten och på skyddade havsstränder. Flertalet växtplatser finns dock på starkt kulturpåverkad, fuktig och ljusöppen mark i t ex diken, betesmarker, vid bebyggelse och på ruderatlokaler. Grönsaksland, åkerrenar, järnvägsområden och grustag är exempel på torra ståndorter där arten kan finnas.

Amerikansk dunört härstammar från Nordamerika och det första svenska fyndet gjordes 1910 (Jager 1986). Arten har under loppet av 40-50 år etablerat sig i hela landskapet och tävlar nu med bergdunört om att vara Hallands vanligaste dunört. Spridningen sker som hos andra dunörter mycket effektivt med vinden.

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Nordamerikansk vindspridd ogräsinkomling, först noterad i Sverige på 1890-talet, numera allm. i hela Närke. Växtplatser är diken, vägkanter, sandstränder och allsköns omrörd mark utan kraftig igenväxning. Den har särskilt noterats allm. i Hallsbergs trafikområde och i ökande frekvens i fuktigare diken efter banvallarna 1961–1983 (Dalhielm 1984).

Blekinges Flora

Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.

Se även amerikansk dunört (aggregat) Epilobium adenocaulon agg.

Ångermanlands flora

Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.

Kulturspridd, sentida invandrare i Sverige. - 12 (9).

Härjedalens kärlväxtflora

Danielsson, B. 1994: Härjedalens kärlväxtflora. [The vascular plants of Härjedalen.] Lund. ISBN 91-971255-9-8.

I rådande något förvirrade taxonomiska situation behandlas här allt material som jag bedömt höra till detta formkomplex under rubriken Epilobium adenocaulon (jfr Malmgren 1982). Samtliga fynd är belagda i UPS men inte expertgranskade. Om inte annat sägs är blommorna ljusröda.

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund

(E. ciliatum subsp. ciliatum sensu Weimarck & Weimarck 1985)
Status: ursprungligen inkommen med transporter norrifrån dit den tidigare inkommit från Nordamerika, men nu fullständigt naturaliserad. Först uppgiven 1936 från Matteröd (enl. AOr muntl.) men därefter först 1942 från Vomb (JLin det. GSam i LD) och redan några årtionden senare fullständigt naturaliserad och relativt allmänt spridd – en helt oöverträffad invandringstakt således (se vidare TTy 1998b). I dag den vanligaste dunörten i vissa trakter och välspridd även i glest befolkade skogsbygder.
Förändring och hot: ökning med mer än 75 %.
Kommentar: tämligen variabel med avseende på bland annat blomfärg och behåring; vitblommiga former är ganska vanliga.

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora

E. ciliatum ssp. ciliatum
Amerikansk dunört är en invandrare från Nordamerika, som första gången påträffades i Sverige (vid Uppsala) 1894 (Almquist 1965). Dess spridning i Småland har gått snabbt. Vid inventeringen, som började 1978, fyrtio år efter att primärfyndet gjordes, visade sig arten vara landskapets i särklass vanligaste dunört. Den anträffas på allsköns kulturpåverkad mark, ofta långt från bebyggelse, t.ex. vid skogsbilvägar och på kalhyggen. Bäst utvecklas den i fuktiga eller våta miljöer, som diken, kärrkanter och dammar, men man ser den minst lika ofta växa torrt, t.ex. kring gårdar, på vägkanter, industritomter, bangårdar och annan skräpmark.

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Amerikansk dunört härstammar från Nordamerika och rapporterades första gången i Sverige 1894 (Uppsala). Den växer helst solöppet på fuktig–våt, näringsrik mark och klarar både kalkfattigt och kalkrikt underlag. Amerikansk dunört är vanligast i olika ruderatmiljöer: jordhögar, stentippar och trädgårdsutkast. Den växer även i fuktiga skogar, längs diken, vägrenar och i fuktiga betesmarker. När marken störs och näringsämnen frisätts kan den ses i större mängd som på hyggen, vid nygrävda dammar, rensade diken och i hårdhänt röjda betesmarker.

Amerikansk dunört uppvisar en exempellös framgång och har på kort tid blivit en av de vanligaste dunörterna på Öland. Endast på Stora Alvaret saknas fynd förutom vid alvarbyn Ekelunda, Sandby sn, där den växer i en näringspåverkad bäck nära byn. Den är också funnen mitt ute på alvaret, vid Storåsen Smedby sn, i kanten av ett grävt vattenhål. Man kan förvänta sig en fortsatt expansion av denna nyinkomna art som gynnats av en ökad näringsbelastning i landskapet.

Inkommen, bofast.

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Inkommen, bofast.
Företrädesvis i diken och kanaler vid åkermark eller i skogs- eller myrmark, ibland i utsipprande vatten i klippkanter eller myrar; även i utkastad jord. Från initialt långsam spridning (ännu under 1930-talet säkert känd bara från de ursprungliga fyndplatserna) senare starkt spridd – hur denna spridning skett är inte klarlagt. I dag är arten tämligen allmän över hela Gotland, på Gotska Sandön dock bara tillfällig (sedd 1988).

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.

Amerikansk dunört är en sentida inkomling från Nordamerika, som snabbt har spritt sig till alla typer av kulturmarker, vanligen men inte nödvändigtvis på fuktig, näringsrik mark. Den är konkurrenskraftig och kvävegynnad och har en effektiv fröspridning med vinden, vilket bidragit till dess nuvarande förekomst i diken och dammar, igenväxande gräsmarker och skräpmarker av alla slag. Den förekommer också nästan alltid på fågelgödslade öar och holmar. Spridningen sedan förra inventeringen, då arten börjat sitt segertåg i de södra delarna av landskapet, kan iakttas på kartorna.

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Sentida inkomling från Nordamerika som till en början spred sig sakta men från 1960-talet allt hastigare och nu finns på all slags frisk till fuktig mark, även i kallkällor och rikkärr. Kvävegynnad. Mycket vanlig i hela landskapet. 754 rutor (91 %).

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.
Nordamerika. I Sverige nästan hela landet, under spridning norrut. I Sörmland mycket allmän, även i skärgården – (81%). Amerikansk dunört är vanligast i vegetationsrika väg- och åkerdiken, men finns också allmänt på torrare, kulturpåverkade ståndorter såsom vägkanter, banvallar, avfallsplatser och annan öppen, gärna kvävehaltig jord utan slutet växttäcke. Arten är en nykomling i den svenska floran. Först 1894 dök den upp på svenskt territorium vid Sandvretskällan i Uppsala (Almquist 1929) och arten var ännu under 1900-talets början sällsynt i Sörmland. Utvecklingen har sedan skett explosionsartat och det finns idag inte många diken eller kulturmarker, som inte hyser åtminstone något bestånd av den amerikanska dunörten. Sannolikt gynnas den av det kväve som tillförs vägkanter och vägdiken. De hårförsedda fröna sprids lätt med vinden och nykomlingen finns nu ända längst ute i ytterskärgården. Ökningen kan bero på att arten övertagit andra dunörters tidigare plats i dessa miljöer. Exempelvis har både grendunört och mörk dunört avtagit under samma period.

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Liksom vit dunört och alaskadunört har amerikansk dunört sitt ursprung i Nordamerika och har etablerat sig i Sverige under 1900-talet. Den finns nu över större delen av landet och är allmän i Uppland. 643 kartblad, 1926 kvadranter.
Almq. Sällsynt.
Amerikansk dunört växer i allehanda våta och fuktiga miljöer, såsom å- och bäckstränder, kärr, dammar och andra små vattensamlingar. Den förkommer ofta i höggradigt kulturinfluerade lokaler som diken, vägkanter och skräpmark.
Fram till 1930-talet fanns amerikansk dunört främst kring Stockholm och Uppsala, från början möjligen utkommen med utkast från de botaniska trädgårdarna. Därefter och framför allt under de senaste 50 åren har en accelererande spridning skett, så att den nu är den vanligaste av de småblommiga dunörtarna.

Gästriklands flora

Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
Amerikansk dunört är inkommen från Nordamerika. Den har under 1900-talet spritt sig i Sverige. Första fyndet gjordes i Uppsala 1894. I Gästrikland registrerades den första gången 1964 vid Hyttön av Erik Almquist. Numer är den spridd i hela landskapet.

Medelpads flora

Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Amerikansk dunört är en sent inkommen art som under de sista decennierna haft en nästan explosionsartad expansion. Den är uppmärksammad sedan mitten av 1970-talet, men då var den redan utbredd i kustbygden och sannolikt inkommen långt tidigare. Den första noteringen gjordes från Indal Östloning 1976 (HL, RL) i en ny vägkant; där växte den tillsammans med flera andra nordamerikanska arter och hade sannolikt följt med insått nordamerikanskt gräsfrö. Arten blev först vanlig i kustområdet men har under den senaste tiden spritts alltmer längs dalgångar och i skogsområdena. Nu är den sannolikt mest spridd med vinden, men också med trafiken och med fordon som gräv- och skogsmaskiner. Redan i början av 1980-talet blev arten funnen på avlägsna hyggen i Haverö-skogarna.