amerikansk dunört

Allmän-tämligen allmän.

Ej tidigare publicerad från Dalsland.

1371 Epilobium adenocaulon Hausskn. and E. glandulosum Lehm.

These two closely related species originate from N. America. They have been introduced into Europe in recent times. They are spreading more and more. Thus, the map may not be up to date. Cf. also Meusel et al. 1978, map p. 300.

Amerikansk dunört är en sentida, till Europa införd men till Halland spontant invandrad art som snabbt blivit bofast i hela landskapet. Den kultur- och kvävegynnade arten är konkurrenskraftig på många fuktiga ståndorter. I någorlunda naturlig vegetation finner man den främst på mineraljord vid sötvatten och på skyddade havsstränder. Flertalet växtplatser finns dock på starkt kulturpåverkad, fuktig och ljusöppen mark i t ex diken, betesmarker, vid bebyggelse och på ruderatlokaler. Grönsaksland, åkerrenar, järnvägsområden och grustag är exempel på torra ståndorter där arten kan finnas.

Amerikansk dunört härstammar från Nordamerika och det första svenska fyndet gjordes 1910 (Jager 1986). Arten har under loppet av 40-50 år etablerat sig i hela landskapet och tävlar nu med bergdunört om att vara Hallands vanligaste dunört. Spridningen sker som hos andra dunörter mycket effektivt med vinden.

Nordamerikansk vindspridd ogräsinkomling, först noterad i Sverige på 1890-talet, numera allm. i hela Närke. Växtplatser är diken, vägkanter, sandstränder och allsköns omrörd mark utan kraftig igenväxning. Den har särskilt noterats allm. i Hallsbergs trafikområde och i ökande frekvens i fuktigare diken efter banvallarna 1961–1983 (Dalhielm 1984).

Se även amerikansk dunört (aggregat) Epilobium adenocaulon agg.

Kulturspridd, sentida invandrare i Sverige. - 12 (9).

I rådande något förvirrade taxonomiska situation behandlas här allt material som jag bedömt höra till detta formkomplex under rubriken Epilobium adenocaulon (jfr Malmgren 1982). Samtliga fynd är belagda i UPS men inte expertgranskade. Om inte annat sägs är blommorna ljusröda.

(E. ciliatum subsp. ciliatum sensu Weimarck & Weimarck 1985)
Status: ursprungligen inkommen med transporter norrifrån dit den tidigare inkommit från Nordamerika, men nu fullständigt naturaliserad. Först uppgiven 1936 från Matteröd (enl. AOr muntl.) men därefter först 1942 från Vomb (JLin det. GSam i LD) och redan några årtionden senare fullständigt naturaliserad och relativt allmänt spridd – en helt oöverträffad invandringstakt således (se vidare TTy 1998b). I dag den vanligaste dunörten i vissa trakter och välspridd även i glest befolkade skogsbygder.
Förändring och hot: ökning med mer än 75 %.
Kommentar: tämligen variabel med avseende på bland annat blomfärg och behåring; vitblommiga former är ganska vanliga.

E. ciliatum ssp. ciliatum
Amerikansk dunört är en invandrare från Nordamerika, som första gången påträffades i Sverige (vid Uppsala) 1894 (Almquist 1965). Dess spridning i Småland har gått snabbt. Vid inventeringen, som började 1978, fyrtio år efter att primärfyndet gjordes, visade sig arten vara landskapets i särklass vanligaste dunört. Den anträffas på allsköns kulturpåverkad mark, ofta långt från bebyggelse, t.ex. vid skogsbilvägar och på kalhyggen. Bäst utvecklas den i fuktiga eller våta miljöer, som diken, kärrkanter och dammar, men man ser den minst lika ofta växa torrt, t.ex. kring gårdar, på vägkanter, industritomter, bangårdar och annan skräpmark.

Amerikansk dunört härstammar från Nordamerika och rapporterades första gången i Sverige 1894 (Uppsala). Den växer helst solöppet på fuktig–våt, näringsrik mark och klarar både kalkfattigt och kalkrikt underlag. Amerikansk dunört är vanligast i olika ruderatmiljöer: jordhögar, stentippar och trädgårdsutkast. Den växer även i fuktiga skogar, längs diken, vägrenar och i fuktiga betesmarker. När marken störs och näringsämnen frisätts kan den ses i större mängd som på hyggen, vid nygrävda dammar, rensade diken och i hårdhänt röjda betesmarker.

Amerikansk dunört uppvisar en exempellös framgång och har på kort tid blivit en av de vanligaste dunörterna på Öland. Endast på Stora Alvaret saknas fynd förutom vid alvarbyn Ekelunda, Sandby sn, där den växer i en näringspåverkad bäck nära byn. Den är också funnen mitt ute på alvaret, vid Storåsen Smedby sn, i kanten av ett grävt vattenhål. Man kan förvänta sig en fortsatt expansion av denna nyinkomna art som gynnats av en ökad näringsbelastning i landskapet.

Inkommen, bofast.

Inkommen, bofast.
Företrädesvis i diken och kanaler vid åkermark eller i skogs- eller myrmark, ibland i utsipprande vatten i klippkanter eller myrar; även i utkastad jord. Från initialt långsam spridning (ännu under 1930-talet säkert känd bara från de ursprungliga fyndplatserna) senare starkt spridd – hur denna spridning skett är inte klarlagt. I dag är arten tämligen allmän över hela Gotland, på Gotska Sandön dock bara tillfällig (sedd 1988).

Amerikansk dunört är en sentida inkomling från Nordamerika, som snabbt har spritt sig till alla typer av kulturmarker, vanligen men inte nödvändigtvis på fuktig, näringsrik mark. Den är konkurrenskraftig och kvävegynnad och har en effektiv fröspridning med vinden, vilket bidragit till dess nuvarande förekomst i diken och dammar, igenväxande gräsmarker och skräpmarker av alla slag. Den förekommer också nästan alltid på fågelgödslade öar och holmar. Spridningen sedan förra inventeringen, då arten börjat sitt segertåg i de södra delarna av landskapet, kan iakttas på kartorna.