Ursprunglig.
Luktsporre är knuten till framför allt källmyrar men växer också i andra fuktiga miljöer med rörligt grundvatten, t.ex. i svagt sluttande blekevätar. Den verkar något mer krävande än sumpnycklar, men återfinns i samma miljöer (dock inte i riktigt blöta kärr).
Arten visar stor färgvariation. Blekt rödvioletta blommor är vanligast, men vita är inte ovanliga (Fries 1932, Rosvall & Pettersson 1951). Även en vaxgul form har observerats (Pettersson 1947c).
Första fynd
Wahlenberg (1806): ”på våta skogsängar här och der temmeligen ymnigt, t.ex. ½ mil söder om Halls kyrka, mellan Ruthe kyrka och gården Koparfve; mellan Wike gård i Boge och Gothemsån”. Dessa utgör de första säkra uppgifterna om luktsporre från Gotland. Första kända kollekt (i UPS) är tagen av Wahlenberg 1799.
Från Fuirens och Sperlings gotländska resa 1623 anges (Bartholin 1662, i övers.): ’Orchis odorata, flerstädes i fuktiga ängar’. Denna uppgift accepterades som första litteraturuppgift för luktsporre i Sverige (Nordstedt 1920), men måste ses som mycket osäker. Luktsporre uppgavs senare för Sundre (Falk enligt Linnæus 1761; Falk reste på Gotland 1759), Grötlingbo (Swartz; reste på ön 1782) och Vamlingbo (Landeberg ms 1811). Inga kollekter är dock kända från socknarna på södra Gotland. Förutom uppgifterna ovan anger Johansson (1897) bara fynd från Eksta–Etelhem och norrut, vilket i stort stämmer med dagens utbredning. En viss tvekan råder därför kring dessa uppgifter från Sudret.
Utbredning
Mindre allmän, 61 kartblad, 238 km2-rutor.
