Inkommen, ev. ursprunglig, bofast.
I gläntor och längs stigar i sandig tallskog; på en lokal (Hellvi) i en strandbrink med kalkavfall (”mordhög”) invid en gammal kalkugn. Alpklöver sprider sig huvudsakligen vegetativt på sina lokaler; fruktsättningen brukar vara dålig (BL). Den är funnen på tre närliggande lokaler (flera växtplatser) inom det först kända området i Träkumla/Visby och på en lokal i Hellvi.
Artens ursprung på Gotland är höljt i dunkel. Växtplatserna söder om Visby verkar delvis naturliga. I Hellvi, nära områden för kalkbrytning och äldre hamnverksamhet, är växten troligen inkommen med sjöfart.
Alpklöver är fridlyst.
Första fynd
Utbredning
Sällsynt, 2 kartblad, 4 km2-rutor.
Lokaler
uppgifter sedan 1983 (fler uppgifter om antal individ finns i Petersson 1998):
– Träkumla, mellan väg 142 och Träkumla grustag, fyra växtplatser på grusig mark, 1987–2007 (genomsnittligt ca 220 blommande stjälkar; t.ex. 164905 638725 EBJ; LEO enligt Johansson 1988), vilket förmodligen motsvarar Mobergers lokal från 1950 (se ovan).
– Visby, S Djuplunda, mellan nya och gamla väg 142, i snitt ca 740 blommande stjälkar i sandig tallskog 1985–2012 (164872 638942 EBJ, GI, se primäruppgift), ett delbestånd med ca 50 ex. just N åkrarna vid Langs hage 1988–2008 (164893 638903 EBJ), 2013 (JP).
– Follingbo, 500 m O Langs hage (Visby), ca 70 ex. på åsen 1988–2008 (164945 638874 EBJ).
– Hellvi, n. delen av Lörgeudd, (168757 640598; E. Wijnbladh i Petersson 1999a), maximalt 180 ex. i strandbrink 1993–2008, men 900–1 000 ex. 2010 (C. Wijnbladh), dock inte sedd alla år.