Förvildad, bofast.
Odlad växt, som på flera håll spritt sig kraftigt vid gamla boplatser och i trädgårdar. Äldre bestånd domineras ofta av plantor med vita blommor (men alltid med blåviolett i kronröret). Den växer också i gräsmattor, främst på kyrkogårdar, där den ursprungligen planterats. Den är även spridd med trädgårdsutkast till jord- och skräphögar och har noterats från vägkanter och gräsmarker nära hus. Arten trivs bäst med något fuktiga förhållanden under våren. En rik förekomst finns i öppen ängsmark söder om Akebäcks kyrka. Här observerades vårkrokus redan 1980. Vid den tiden var lokalen en hästbetad hage med spår av äldre bebyggelse. Krokusen var ännu kvar 2012, då betet sedan lång tid tillbaka upphört. Den växte nu i högt och tätt gräs, men var fortfarande ganska riklig.
Artens odlingshistoria på ön redovisas av Johansson (1998).