Ursprunglig.
Öppna, torra miljöer, gärna betade eller på annat sätt kulturpåverkade, ofta i sandiga jordblottor eller på myrtuvor: kalkhällar, alvarmark, torrbackar, sandig ängsmark, enbuskmark och strandängar; ibland också på sanddyner, vägrenar, åkrar samt skräphögar och ruderatmark. Johansson (1897) beskrev artens frekvens och utbredning som ”H. o. d. på n., flerst. på mellersta och s. Gotl.” och gav exempel på lokaler från Burgsvik i Öja till Fårö. Under Projekt Gotlands flora har lunddraba påträffats från Sundre till Gotska Sandön, Fårö, och är nu mer spridd och vanligare än förr.