Ursprunglig.
Främst i torra miljöer: kalkberg, kalkhällar, torrängar, kalktallskog och ängsbarrskog, gärna i vägkanter. Ibland även i friskare tallskog, lövskog, betesmark och ängen. Oftast med röda blommor, någon gång med vita. Sällsynt på södra Gotland och på Fårö. Johansson (1897) angav ganska låg frekvens (”H. o. d.”), så arten måste ha ökat betydligt under 1900-talet. Möjligen har det minskade betet på Gotlands utmarker varit en förutsättning för denna expansion.