Ursprunglig.
Friska till fuktiga miljöer: i synnerhet strandängar, men även andra fuktmarker, beten på sand, morer (Gotska Sandön), ofta noterad i ängen. Underarten är förmodligen delvis förbigången; Englund (1942) redovisar en betydligt tätare förekomst på Gotlands stränder (345 strandavsnitt) än vad vår utbredningskarta från Projekt Gotlands flora visar. Denna skillnad torde dock till stor del bero på att bete och slåtterhävd gått mycket starkt tillbaka sedan Englund inventerade Gotlands stränder. Förekomsten i 2 % av provrutorna tyder dock på att smågröe fortfarande har åtminstone en viss spridning på ön.

Några uppgifter kan gälla silvergröe ssp. subcaerulea, då denna underart vid tiden för inventeringen inte skildes från smågröe i aktuella floror.