Ursprunglig. 
Rödmålla är vanlig på sandiga havsstränder och strandängar, på tång. I det inre av Gotland är den mindre allmän (ca 150 km²-rutor) vid gödselstäder, åkrar (vid ett tillfälle i mängd på trädesåker), diken, trampad och välgödd betesmark, företrädesvis i något fuktiga miljöer. Riklig vid returvattendammar som anlagts under senare år.

Rödmålla är ojämnt fördelad på Gotland: den saknas på nordvästra Gotlands utsatta klipp- och klapperstrand, och i det inre av Gotland är den knuten till jordbruksområdena. Englund (1942, inventeringar 1928–36) karterade rödmållans dåvarande utbredning på Gotlands stränder (förutom på Gotska Sandön). Hans karta visar 131 lokaler, vilket kan jämföras med dagens 196 km²-rutor inom samma område. Efter Englunds inventeringar har rödmålla spritt sig till Näsudden i Näs och till Fårö, och i det inre av ön har rödmålla ökat starkt i frekvens.