Ursprunglig.
Wahlenberg (1806) beskrev praktsporre, Orchis conopsea β. densiflora som ”ibland de märkvärdigare varieteterne”, ej funnen förr i Sverige. I dag klassificeras den som en underart av brudsporre ssp. densiflora. Avgränsningen mellan de två underarterna av brudsporre är oklar. Samma sak gäller för övrigt avgränsningen gentemot luktsporre G. odoratissima (Gustafsson & Lönn 2003). Vanlig brudsporre har en lång blomning som sträcker sig från början av juni till långt in i juli, men de tidigblommande och de senblommande individerna skiljer sig inte från varandra i yttre kännetecken. Studier av ITS-sekvenser (DNA-avsnitt i kärnans DNA) anger emellertid att tidigblommande brudsporre är närmast besläktad med luktsporre G. odoratissima, medan senblommande brudsporre är närmast besläktad med praktsporre ssp. densiflora (Gustafsson & Lönn 2003, Stark m.fl. 2011).

Uppdelningen mellan tidigblommande och senblommande brudsporre stöds av studier av andra genetiska markörer i kärnans DNA (nukleära mikrosatelliter) och visar också att det förekommer hybrider mellan de två blomningstyperna som har nedsatt fertilitet (Lönn m.fl. 2006). Studier baserade på dessa markörer i material från Horsan i Fleringe visar också att den tidigblommande brudsporren eventuellt skulle kunna delas upp i ytterligare genetiskt avgränsade former (Lönn m.fl. 2006), men det är ännu oklart om en sådan uppdelning också finns på andra lokaler.

Båda underarterna av brudsporre är diploida (har två uppsättningar kromosomer) i Sverige. I Mellaneuropa förekommer populationer av vanlig brudsporre som är tetraploida (med fördubblat kromosomtal) (Trávníček m.fl. 2012). Praktsporre är diploid över hela utbredningsområdet.
Underarterna behandlas var för sig nedan.

I Våtmarksinventeringen (Martinsson 1997) var brudsporre Gymnadenia conopsea (underarterna ej noterade) en av de oftast registrerade arterna (108 noteringar; vanligast var blåtåtel Molinia caerulea med 309 uppgifter).