Kvarstående och vegetativt spridd, bofast.
Silverpoppel är inte ovanlig i odling. Kvarstående träd har rapporterats från ett fåtal lokaler, bl.a. vägdiken och vägkanter, där också rotskott kan klara sig bra, trots återkommande klippning.
Första fynd
Utbredning
Sällsynt, 8 kartblad, 9 km2-rutor.
Lokaler
uppgifter sedan 1983:
– Levide, kyrkogården och vid Levide kors, ca 1990 (164848 635343 och 164896 635437 BoA).
– Gerum, 400 m N kyrkan, i vägdike, ca 1986 (165215 635530 BSn, SSn; socken felaktigt uppgiven som Lojsta i Johansson & Larsson 1986).
– När, Hörte, dunge nära stranden, ca 1998 (166855 634720 GI).
– Tofta, Gnisvärd, s.ö. kanten av Spangmyr, rikligt med rotskott ca 1990 (163954 637743 TL).
– Västerhejde, 150 m N Gåshagen, flera bestånd 1987 (164772 638820 GI).
– Lärbro, ca 100 m S Staplebacke, stora planterade träd med många små skott 1992 (167709 641382 GI); 600 m O Storugns i vägkorsning, 1992 (167862 641626 PGF).
– Fleringe, Trälgar, i f.d. trädgård, 3 ex. samt småplantor 1996 (168935 642555 JP).
äldre uppgifter:
– Västerhejde, 1868, se primärfynd.
– Visby, odlad, 1889 (KJ i VI), 1893–94 (O. Olsson i VI). – Bro, 1920 (SNS i VI).
– Lärbro [på etiketten står Hangvar], Storugns, 1943 (J. Palmcrantz i S).
Samtliga belägg utom ett saknar uppgifter om växtplatsens beskaffenhet.
