Ursprunglig,
Gotlandsranunkelns växtplatser i bäckfåror och fuktsvackor kännetecknas av översvämning vintertid, upptorkande förhållanden under våren och markfukt vid blomningen i försommartid. Antalet blommande exemplar varierar starkt mellan olika år. I Ardre har antalen 1985–97 varierat från inga till 80 ex. och i Gammelgarn 1976–97 från inga till ca 400 med median ca 35 ex. (MT, OB, SH enligt Petersson 1998). I en motsvarande inventering 2005–10 inom åtgärdsprogrammet för arten (EBJ, LÅP) varierade antalet i Ardre från 3 till 560 med median 86 ex. och i Gammelgarn från 5 till 800 med median 240 ex. Arten har under Projekt Gotlands flora eftersökts utan positivt resultat vid Själsö och sydväst om Helgmyr.
Gotlandsranunkel är föremål för ett åtgärdsprogram (Johansson 2006) och är fridlyst.
Första fynd
Utbredning
Sällsynt, 2 kartblad, 2 km2-rutor.
Lokaler
uppgifter sedan 1983:
– Ardre, Folar, i kalkslam vid svag bäckfåra, från 1985 (BE, OB, SH, EBJ, LÅP m.fl.; Englund 1986, Petersson 1998) till senast 2012 (EBJ), här först funnen 1931 (Englund 1941–42), tillfälligt även 200 m uppströms (SH; Petersson 1998).
– Gammelgarn, Sjaustrehammarn, i en låg fuktsvacka, från 1984 (MT, OB, SH, EBJ, LÅP m.fl.) till senast 2014 (AEk), här först funnen 1976 (Thulin 1977).
äldre uppgifter:
– Ardre, Folar, se ovan; s.v. kanten av Helgmyr längs kanten av blottade kalkhällar, omgivna av en vätartad alvaräng, 1931 (Englund 1941–42).
– Gammelgarn, se ovan; strax V Katthammarsvik, 1968, i en liten vät, omgiven av enbeväxta hällar. Ej återfunnen; lokalen förstördes troligen i samband med vägbygge i början på 1970-talet (Thulin 1976).
– Väskinde, se primäruppgift.