Gotlands flora - strandvial

strandvial

Lathyrus japonicus

Inkommen, bofast (möjligen spontan 1772 på Gotska Sandön men utgången som sådan).
Sanddyner, ibland även grusstränder. På Gotska Sandön finns strandvial också på insidan av dyner längre in på ön (jfr Lindgren 1967, Pettersson 1959). Englund (1942) redovisade, från sina inventeringar 1928–36, artens förekomster med prickar på åtta kustavsnitt (Gotska Sandön inventerades inte). Fyra av hans lokaler (Slite, Storugns, S:t Olofsholm och Bungenäs) låg i närheten av hamnar och två (Gnisvärd, Kapelludden i När) vid fiskelägen, vilket tyder på att strandvial införts till Gotland med hamntrafiken. Omkring tio år senare hade Bigelow (1947) elva lokalprickar för hela Gotland. Den stora ökningen av strandvial på Gotland har alltså skett under andra hälften av 1900-talet. Den är nu spridd från Sundre till Gotska Sandön, Fårö, men fortfarande finns det stora luckor i dess utbredning.

Endast vanlig strandvial ssp. maritimus är känd från Gotland. Bigelow (1947) angav hårig strandvial var. pubescens från Gotska Sandön, men inga ytterligare upgifter om denna varietet är kända.

Första fynd

Nilsson (1905): Gotska Sandön; ”uppträder synnerligen kraftigt utbildad”. Samlad på Gotska Sandön redan 1900 (L. Hedell i Östergötlands Naturalhistoriska Förening). Arten planterades som sandbindare (Sylvan 1907) med infört växtmaterial (Johansson 1910b). Möjligen kan de ”vildertrankor” som växte på dynerna på Gotska Sandön 1772 (M.I. Lallerius i beskrivning till skattläggningskarta) hänföras till denna art (jfr Pettersson & Curry-Lindahl 1946, Pettersson 1959). Vid denna tid var arten dock närmast känd från Landsort, Södermanland (Linnæus 1755). Numera finns strandvial längs hela kusten av Gotska Sandön.

Utbredning

Mindre allmän, 28 kartblad, 79 km²-rutor.

Lokaler

äldre uppgifter:
– Vamlingbo, innanför Helig-holm på sandstrand (Pettersson 1971).
– Silte, S Kvarnåkershamn på sandstrand (Pettersson 1971).
– När, Kapelludden, 1938 (Fr i LD, UPS; Englund 1942); Närshamn (Fries 1934).
– Ardre, Ljugarns strand, 1946 (Fr i LD).
– Tofta, Gnisvärd vid den nya hamnbryggan, sparsamt 1906, men har sedan dess blivit ymnigare (1911 Fr i LD, S, UPS, KJ i VI, 1921 SNS i VI; Fries 1914), även omnämnd hos Englund (1942); S Malmunde till Gnisvärd på strandremsan (Pettersson 1971).
– Östergarn, v. delen av Sandviken på sandstrand, 1975 (Pettersson 1975); runt Natviksudden två lokalprickar (Englund 1942).
– Lummelunda, Lummelunds bruk, på havsstrand, 1938 (Fries 1942), 1947 (S.O. Björkman i UPS).
– Othem, Slite på sand- strand, 1933 (A. Ekblom i VI), Englund (1942).
– Hellvi, nära S:t Olofsholm en lokalprick (Englund 1942).
– Lärbro, Storugns på stenig strand, 1914 (KJ i UPS; Fries 1917), Englund (1942).
– Bunge, vid nuvarande Bungenäs Natura 2000-område en lokalprick (Englund 1942).
– Fårö, Sudersand, 1935 (Fr i LD; Fries 1942); Askugrunn; O Skalasand; Holmuddens fyr (alla tre hos Landin & Brusewitz 1982); Norsta Auren (Fåhræus 1978); Gotska Sandön, se primäruppgift.