Ursprunglig.
Svarthö växer på mark med rörligt grundvatten, företrädesvis i källmyrar, ofta på någon tuva eller på något högre liggande gräsmark. 45 spridda lokaler har noterats på Lojsta hed under våra inventeringar: längst i söder i myren 1,45 km söder om St. Korsgatan i Gerum, i sydväst i Storhagen i Levide, i väst i Mallgårds källmyr i Levide, i norr vid Kohagen i Hejde samt i öster, norr om Västringe i Etelhem. Den senare växtplatsen har troligen förstörts (omvandlats till viltvatten?). En isolerad förekomst noterades i sydöstra delen av Hästhagmyr i Vänge 1994 (ca 166492 637194; Martinsson 1997). Arten fanns kvar i denna myr 2013, då drygt 200 exemplar inräknades, varav ca 10 % blommade (166483 637211 JP).
Svarthö räknas till de glaciala relikterna på Gotland, där arten har överlevt p.g.a. det kalla, flödande vattnet i källmyrar (Sernander 1941, Pettersson 1958). Petters-son (1958 karta s. 117, lokallista s. 118–119) redovisade 24 då aktuella lokaler, jämfört med dagens 45. Det kan verka som en ökning, men svarthö har förmodligen ändå minskat beroende på senare utdikningar (se äldre lokaler). Detta gäller särskilt vid de växtplatser som låg i direkt anslutning till eller i kulturlandskapet, där utdikningarna startade tidigare (Pettersson 1958). Pettersson angav även att konstgödning på någon växtplats minskat beståndet radikalt. Vidare uppgav han att det minskande betet på utmarkerna troligen kommer att öka igenväxningen och minska bestånden ytterligare.
Första fynd
Utbredning
Sällsynt, 7 kartblad, 31 km2-rutor.
Lokaler
Äldre uppgifter (utanför nuvarande utbredningsområde):
– Lojsta, kärret nedom Tonnklint, 1862, ymnigt 1872 (Wö i VI, J.E. Zetterstedt i LD, UPS m.fl.; Zetterstedt 1874), 1887–92 (P. Cronvall m.fl. i LD, E. Nordström i OHN, T. Wulff J:or m.fl. i UPS; Sernander 1894, Johansson 1897), senare utgången (Pettersson 1958).
– Etelhem, Tänglingsmyr (Wö enligt Johansson 1897).
– Eksta, utan lokal, 1862 (F.R. Aulin i GB, LD, Ekman & Törnquist i LD); Hägur 1879 (C. Lindman i UPS; Pettersson 1958); Bopparve, 1872 (J.E. Zetterstedt i UPS; Zetterstedt 1874); Långhögården, något av åren 1816–18, 1868 (Rosén enligt Johansson 1897; E. Österlind i VI; Pettersson 1958 anger att Långhögården enligt lantmäterikartor låg S kyrkan).
– Fröjel, utan lokal (Landeberg ms 1811; jfr Johansson 2010), 1851 (C.F. Magnusson i GB); Göstavs (Eisen & Stuxberg 1869), troligen samma växtplats som Fröjels fiskeläge [Valbybodar] ca 4 m ö.h., 1883 (O.H. Hedström i OHN, UPS; Sernander 1894), troligen kvar 1921 (på kollekt av näbbstarr Carex lepidocarpa ssp. l., står ”… i Bartschia mossen (Sernanders gradualavh.) öster fiskeläget.” A. Wollert i UPS), eftersökt utan återfynd i myren vid Valbybodar 1949 (Pettersson ms).
– Klinte, se primäruppgift; nära kyrkan, i fuktig äng, tidigast tagen 1873 (K.F. Thedenius i UPS; Johansson 1889), talrik i den starkt betade Annexängen 1942, 1 ex. 1949 (Pettersson ms), ”endast få ex. torde finnas kvar i den nu konstgödslade tidigare slåtterängen” (Pettersson 1958); Bönders (= Ganne), 1915 (E. Nordström i GB).
– Mästerby, 1926 (S. Waldheim i LD).
