Ursprunglig.
Strandängar, närmare stranden än andra Taraxacum-arter, något salttolerant; även på alvarmark (alla Fårölokalerna hos Rydberg 2006). Nedliggande blad gör arten betestålig men mycket känslig för igenväxning. Englund (1942) redovisade östersjömaskros från 206 strandavsnitt. Under våra inventeringar har den rapporterats från bara nio km²-rutor vid stränder (på sektionsnivå rapporterades strandmaskrosor från drygt 100 strandnära km²-rutor). Vi bedömer att östersjömaskros minskade på havsstränderna under senare hälften av 1900-talet, säkerligen orsakat av avtagande hävd och tilltagande igenväxning.