Många av de äldre uppgifterna anger gräsmattor och vägkanter som växtplatser, men även ängsmark, ängen och annan gräsmark. Denna art minskade kraftigt under 1900- talet. Lange (1911) bedömde arten som allmän över hela Gotland; från 1940-talet finns belägg från 18 socknar, från 1960-talet elva socknar, och sedan 1983 är arten noterad bara vid ett tillfälle.