Åkrar, gärna på leriga jordar men också på sandåkrar. Oftast i råg men även i höstvete, vårvete, korn, höstraps, vårraps, betor och ärter, ibland i glesa vallar eller trädor. Någon gång på ruderatmark, utkommen på jordhögar eller i rabatter. Åkerranunkel förekommer uppenbarligen rätt spridd över ön.

Gammalt ogräs, av 1800-talets botanister genomgående bedömd som allmän på Gotland. En jämförelse med dagens frekvens innebär att arten gick tillbaka något under 1900-talet. Johansson (1897) gjorde dock en reservation för de nordligaste socknarna, där åkerranunkel även i dag är sällsynt; den saknas nästan helt i de nordöstra delarna av huvudön. Vid 1800-talets slut bedömdes arten som ”Allm.” (Johansson 1897),