Ursprunglig.
Kärrvial växer vid Östersjön på fuktiga strandängar, i strandsvackor och igenväxande strandmiljöer. Inne på ön återfinns den i lövkärr, åkanter, diken i f.d. myrar och andra fuktmarker. Johansson (1897) redovisade 16 växtplatser, främst i öns stormyrar. Från dessa har den trängts undan p.g.a. utdikningar; Pettersson (1958 s. 259) redovisar en förekomst i den utdikade Martebomyr och skriver om denna och några andra arter att de ”torde vara på gränsen till utrotning på Gotland”. Kärrvial har emellertid i stället ökat i fuktiga, ohävdade miljöer, särskilt vid stränder av Östersjön, troligen p.g.a. minskat bete. Den är troligen något vanligare på Gotland i dag än vid slutet av 1800-talet.