Ursprunglig. Under gotlandsresan 1741 fann Linné murruta (Linnæus 1745b, 26 juni, 3 juli) dels på väg från Stenkyrka till Hangvar: ”Ruta muraria, et species Asplenii, som i Apothequen brukas, och hit in tils uth ifrån förskriwits, wäxte äfwen på desse skallote Flisor…”, dels från Torsburgen: ”Ruta muraria i alla Bärgskrefwor i sådan myckenhet, at hon kan fournera alla Apothequer uti Swerige”.

Fullständigt bunden till kalksten. Växer på plan häll, i karstspringor, på klippor och raukar, på klippytor i stentäkter, på kyrkor och på Visby ringmur. På norra Gotland ibland mycket riklig på klapper.

Mindre allmän längst i söder på Gotland; saknas (med något undantag) i ett bälte norr därom till och med Eksta–Hemse–När, allmän på mellersta Gotlands hällmarker från Klinte till Östergarn, mindre allmän i mellersta Gotlands morän- och sandområden, allmän på norra Gotland (saknas på Gotska Sandön). Utbredningen följer förekomsten av hård kalksten i markytan, och Johanssons (1897) uppgift ”Allm. på Gotlands hällmarker” stämmer bra även i dag.