liten kardborre
Arctium minus
Gammal kulturföljeslagare.
Kulturmiljöer: gårdar, trädgårdar, vägkanter, åkerrenar, skräphögar, soptippar och jordhögar samt grustag; någon gång på kulturpåverkad torräng och kalkhällmark, grusalvar och strandklapper, även några fynd i grottor (använda av får?). Två plantor med vita blommor påträffades på en soptipp i Rute omkring 1990 (Larsson 1994).
Johansson (1897) angav frekvensen ”Mycket allm.”. Denna uppgift stämmer knappast i dag eftersom arten saknas i ett antal kartblad, i synnerhet på norra Gotland. Om det handlar om en verklig minskning eller om Johanssons bedömning var tilltagen i överkant är svårt att bedöma.
Första fynd
Säve (1837, A. Lappa): överallt. Säves namn, A. Lappa, inbegrep såväl stor kardborre A. lappa som liten kardborre A. minus. Det finns ett belägg i VI med detta namn, samlat av Säve, troligen på 1830-talet med texten (i övers.): ’Växer i åkrar i Roma socken’. På en separat etikett står, med K. Johanssons handstil, ”Lappa minor DC”. Det äldsta belägget av liten kardborre togs redan 1701–02 av Münchenberg.
Utbredning
Allmän, 152 kartblad.
