Förvildad, bofast.
Humle är inte ursprunglig på Gotland (Karlsson Strese, Tollin & Hagenblad 2012), men har lång odlingstradition här (Johansson & Larsson 1996); den omnämndes redan i Gutalagen (nedtecknad vid mitten av 1300-talet). Omfattningen av odlingen på de gotländska bondgårdarna har redovisats i de revisionsböcker som sammanställdes under mitten av 1600-talet. Tidigaste belägg samlades 1701–02 av Münchenberg. Första tryckta uppgift om odling gavs av Linné (Linnæus 1745b, 12 juli 1741), som vid besök i Fardhem kommenterade att humle är skildkönad och bara honplantor är värdefulla: ”Här war en ansenlig Humblegård, men som han war bewäxt mäst med Fuk-humble [= hanplantor] och altså gaf ingen Frucht…” .

Humle är inte ovanlig i odling i våra dagar och står ofta kvar i gårdskanter; den är även spridd till skräphögar, soptippar, stenbrott, gropar och andra avstjälpningsplatser. I några fall kan den stå kvar under längre tid och även bilda större bestånd: på soptippen i Hamra, vid en husgrund i Levide, på en gammal boplats i Martebo, ett jättebestånd bakom parkeringsfickan vid gamla Kneippbynvägen i Visby.