lundelm
Elymus caninus
Ursprunglig.
Halvöppen till sluten, frisk, mullrik skog, gärna med hassel i lövskog, ängen, ängsbarrskog, ofta noterad vid husgrunder.
Ojämnt fördelad; särskilt vanlig i lövmarkerna i Grötlingbo och de mullrika barrskogarna i Bäl–Vallstena. Dagens frekvens stämmer bra med Johanssons (1897) ”H. o. d. på kalkhaltig jord”.
Endast vanlig lundelm var. caninus är känd från Gotland.
Första fynd
Wahlenberg (1805): ”på skuggrika ängar i Eitelhem och Vall m. fl. st.”.
Utbredning
Tämligen allmän, 128 kartblad, 487 km2-rutor.
