Inkommen.
Raklosta anses inkommen med franskt gräsfrö, som var vanligast vid insåning under mitten av 1800-talet (Hylander 1943a). Några av de äldre lokalerna, i Västerhejde, Lummelunda och Roma, ligger i eller vid parker, och här har raklosta troligen kommit ut på så sätt. På primärlokalen har den dock troligen förvildats efter en försöksodling av vallväxter. Arten växer främst på vägkanter, torr gräsmark, hällmarker och åkerkanter; den är ofta noterad och riklig på militära övningsfält. Dessa förekomster är förmodligen resultatet av insåningar (av franskt eller tyskt ursprung) vid början av 1900-talet eller något senare. Arten gjorde en formidabel expansion under 1900-talet; ursprungslokalen var den enda kända ännu i slutet av 1800-talet (Johansson 1897). En kollekt finns dock från Burs 1849 (R. Rubenson i UPS). Fram till 1950 tillkom 33 växtplatser. Vid denna tid var raklosta uppenbarligen delvis spridd längs järnvägarna på ön. Numera finns raklosta från Hoburgen i Sundre till Gotska Sandön, Fårö. Spridning har noterats även i senare tid, och expansionen kan förmodas fortsätta. Raklosta måste klassas som en av få invasiva arter på Gotland; den tränger ibland bort naturlig växtlighet på hällmarker och torra gräsmarker.