småsporre
Chaenorhinum minus
Inkommen, bofast.
Öppen, torr till vinterfuktig miljö på bar kalkjord eller bleke: alvar, hällmark vid vätar, åkrar, grustag, jord-, skräp- och sophögar, ruderatmark, grusade vägar och kör-spår. Inkommen till Gotland (på 1700-talet?). De äldsta rapporterade förekomsterna var åkrar; småsporre blev troligen sedan sekundärt spridd till alvar och vätar. Tidiga fynd har gjorts vid hamnar och i utdikade myrar, senare vid järnvägar. Johansson (1897, 1910b) angav ca 30 lokaler för arten. Småsporre ökade alltså kraftigt under 1900-talet och har blivit traktvis allmän.
Första fynd
Wahlenberg (1806): sparsamt vid kyrkan i Vall. Landeberg (ms 1811; jfr Johansson 2010) angav åkrar i Linde, Vall och Vänge.
Utbredning
Tämligen allmän, 147 kartblad, 943 km2-rutor.
