väddklint
Centaurea scabiosa
Ursprunglig.
Öppen, torr miljö: vägkanter (ofta dominerande), åkerrenar, gräsmark, torrängar, kalk- och ruderatmark. Plantor med vita blommor noterades av Fries (1932) från Visbytrakten och därutöver fem socknar. Sådana förekommer av och till även i våra dagar.
Johansson (1897) angav frekvensen ”Mycket allmän”. Det gäller delvis än i dag, särskilt för vägkanter och annan kulturnära mark.
Första fynd
Linné (Linnæus 1745a nr 708) angav det gotländska namnet järnrot. I reseberättelsen (Linnæus 1745b, 20 juli 1741) förknippas namnet med tre arter: puktörne, väddklint och oxtunga. Samlad redan 1701–02 av Münchenberg.
Utbredning
Allmän, 170 kartblad. Provrutor: 1,9 %.
