Ursprunglig.
Driftvallar av tång på stränder är artens karakteristiska biotop. Englund (1942) skriver (i övers.): ’förekommer tämligen regelbundet på grusstränder som erhåller mer av tångdriften än vanligt. Den växer på nya, högst ett år gamla tångvallar på varierande nivåer, ofta ganska djupt nedanför de egentliga grusväxterna. Mer sällan ser man arten på rena sandstränder eller i driften på ängsstränderna. Mellanformer av dessa strandtyper utgör omtyckta ståndorter. Arten är starkt sporadisk…’ I det inre av Gotland är toppdån mindre allmän och förekommer på åkrar; även på utkasthögar av olika slag. Englund menar att den spritt sig dit från havsstränderna, exempelvis med tånggödning. Hans utbredningskarta (som visar förekomsterna på Gotlands stränder) ’visar tydligt de typiska luckorna i stranddriften’. Vår nuvarande karta är mycket grövre än Englunds, men ger i stort samma utbredningsmönster för stränderna.