Ursprunglig.
Öppen, frisk till fuktig mark: strandängar och alvarmark (ofta betad), vid vätar och kalkgräsmyrar. Det förekommer även kalare former av arten (med odlat ursprung) på ruderatmark. Sådana har blivit funna i 5 km²-rutor under våra inventeringar.

Englund (1942) hade 22 inprickade fynd på öns stränder efter sina inventeringar 1928–36, nästan enbart på sydöstra Gotland, från Hamra till När. Han ansåg att arten var ursprunglig på övre delen av strandängarna. Luddkrissla växer ofta i stora, utbredda bestånd. Arten är rikligast i kustnära områden på södra och västra Gotland samt på Fårö; på norra huvudön är den närmast sällsynt. Dagens frekvens och utbredning stämmer bra med 1800-talets: ”På n. Gotl. sälls.; på s. h. o. d.” (Johansson 1897).