blyfibbla
Hieracium plumbeum
Ursprunglig.
Stenig tallskog (ofta strandskog), strandklapper och steniga strandåkrar, strandvallar, mossig tallskog; även på Ringmuren och ruiner i Visby. Johanssons (1897) bedömning, ”Allm. på n. delen, h. o. d. på mellersta, sälls. på södra”, kan kanske passa in även i dag.
Första fynd
Dahlstedt (1894 s. 10–13) och Johansson (1897 s. 132), som H. caesium. Först samlad av P.C. Afzelius 1841 (eller 1845) i Visby (UPS). Fördes tidigare till hagfibblor.
Utbredning
Mindre allmän. 23 kartblad, 29 km2-rutor. Provrutor: 1,2 %.
Lokaler
Uppgifter sedan 1983: Klinte, Visby, Ala, Lummelunda, Othem, Hellvi, Lärbro, Hangvar, Hall, Fleringe, Rute, Bunge och Fårö.
Äldre uppgifter: Sundre, Vamlingbo, Silte, Stånga, Etelhem, Ardre, Klinte, Hejde, Sanda, Tofta, Stenkumla, Atlingbo, Västerhejde, Visby, Östergarn, Kräklingbo, Vallstena, Bro, Väskinde, Lummelunda, Tingstäde, Bäl, Hellvi, Lärbro, Hall, Fleringe, Rute, Bunge, Fårö (även Gotska Sandön).