Ursprunglig.
Torrängar, hällmarker, fårbeten (ibland helt dominerande), gräs- och sandmarker samt vägkanter; mer sällan alvar, grusmark, klippkrön, banvallar (även kala former), vätar och ängen. På en del fårbeten finns rika bestånd. Mycket mångformig; på torra alvarmarker finns lågvuxna exemplar, blott ett par centimeter höga. På näringsrik, gärna något fuktig jord finns grova, höga plantor. Varierar även i hårighet, småaxstorlek och växtsätt i riktning mot strandlosta ssp. thominei, men inga säkra observationer av denna underart föreligger.

Johanssons (1897) ”Allest.” äger giltighet också i dag.