Ursprunglig.
Betade strandängar. Enligt Englund (1942) växer glesstarr i rödsvingelbältet på övre landstranden, ofta tillsammans med segstarr C. extensa.

Johansson (1897) skrev att glesstarr förekom ”H. o. d. på stränderna”. Trettio år senare redovisade Englund (Englund 1942) 312 lokalprickar efter sina inventeringar av öns stränder 1928–36. Jämfört med våra inventeringar innebär det att frekvensen har nästan halverats sedan dess. En orsak kan vara att Englund till skillnad från dagens inventerare koncentrerade sig på just stränderna, vilket bör ha lett till en noggrannare eftersökning av arten. Förmodligen var betestrycket på stränderna under slutet av 1800-talet mycket hårt, så att bestånden av glesstarr hölls nere. Under första hälften av 1900-talet medförde det minskande betestrycket att bestånden tilltog. Men en begynnande igenväxning under senare hälften av 1900-talet har troligen tvingat tillbaka glesstarr igen.