Ursprunglig.
Kalktallskog (ofta på gamla strandvallar), frisk barrblandskog. Äldre uppgifter föreligger från tio socknar, från Sanda i söder till Fårö i norr. Johansson (1897) bedömde arten som sällsynt, vilket troligen gäller även i dag.
Första fynd
Utbredning
Sällsynt (eller mindre allmän?), 6 kartblad, 6 km2-rutor.
Lokaler
Uppgifter sedan 1983:
– Gammelgarn, Gannarve, 500 m O Storhagen, 1986 (167722 636761 MA det. T. Tyler).
– Lärbro, 200 m N L. Vikers, torr tallskog på fossila strandvallar, 2006 (16787- 64180-; T. Tyler & A. Sennikov i LD).
– Hangvar, 800 m OSO Västös, lätt betad, frisk, örtrik barrblandskog, 2006 (16756- 64224-; T. Tyler & A. Sennikov i LD).
– Hall, 1,5 km SO resp. 1,3 km SO Hallshuks kapell, gammal örtrik tallskog, 2006 (16748- 64248- resp. 16748- 64252-; T. Tyler & A. Sennikov i LD).
– Fleringe, 1,5 km NV Hau, kalktallskog, 2000 (T. Tyler i LD), Arhagen, mossig tallskog, 2006 (16875- 64242-; T. Tyler & A. Sennikov i LD).
Äldre uppgifter: Sanda, mellan Sanda och Västergarn, Eskelhem, Stenkumla, Träkumla, Västerhejde, Dalhem, Bro, Hangvar, Fleringe och Fårö.