Kulturföljeslagare.
Funnen i åkerkanter och på ruderatmark. En kraftig minskning skedde under 1900-talet. Johansson (1897) angav renlosta som ”Flerst. eller kanske h. o. d.”, motsvarande mindre till tämligen allmän. Matsson (1895) angav den dock redan då som ganska sällsynt på ön. Funnen på minst 48 växtplatser före 1950. Från perioden 1951–2000 finns totalt tolv fynd, varav nio från åkrar eller åkerkanter. Äldre uppgifter är mycket knapphändiga i fråga om hur renlosta växte; kanske var den även tidigare vanligast på åkrar. Från 1800-talet finns uppgifter från Klintehamn, Visby hamn, Katthammarsvik, Slite, Storugns i Lärbro samt Fårösund, vilket antyder att renlosta även kan ha kommit in med hamntrafiken. En förekomst från kyrkogården i Ardre 1946 visar på att renlosta kan ha följt med vid sådd av gräsfrö. Några säkra slutsatser går dock inte att dra från det material som föreligger. Orsaken till den starka minskningen under 1900-talet är fördold för oss.
Första fynd
Utbredning
Sällsynt, 5 kartblad, 5 km2-rutor.
Lokaler
uppgifter sedan 1983:
– Vamlingbo, ca 500 m SO Nore, 1 ex. i kant av sandig esparsettåker 1995 (16481- 63142- JP; Petersson 1996).
– Hablingbo, drygt 300 m SO Kyrkeby, enstaka på sandjord i hagmark (nära åker) 1985 (164757 634050 ÖB; Johansson & Larsson 1986).
– Rone, knappt 500 m SO Roes på avstjälpningsplats, 1993 (165881 634608 LJ; Petersson 1994).
– Sanda, 200 m V Runne, över 50 ex. i åkerkant 2004 (164304 637040 JP; Petersson 2004c), kvar 2009 (JP).
– Fårö, 900 m O Lauters stajnkalm, i havreåker, 1986 (169693 643190 GF).
oriktiga uppgifter:
– Sundre, just V Digrans i åker, 1983 (164253 631238 SH; Johansson 1998); belägg är luddlosta B. hordeaceus det. J. Petersson).
– Väskinde, V Knuts på vall av bevattningsdamm, 1983 (165595 639765 SH; Johansson 1998, Petersson 1999c); säkerligen förväxlad med sloklosta Ceratochloa sitchensis, som sågs på platsen 1986 (EBJ).