bindvide
Salix aurita
Mer information om arten

Ursprunglig.
Fuktig skogsmark, kärrkanter, småbäckar i skog, rännilar genom källmyrar och fuktängar, ofta på underlag av sand. Under 1900-talet även spridd till diken, fuktiga körspår och schaktplatser, också på hyggen, oftast i fuktsvackor eller körspår. I regel bara enstaka småbuskar.

Rapporterad från drygt 50 lokaler, från Vamlingbo till Fårö, på Avanäset tämligen allmän i kärrkanter och i tallskog på dynerna. Johansson (1897) angav bara sju lokaler, så bindvide ökade påtagligt under 1900-talet, troligen p.g.a. att dagens skogsbruk lämnar många ytor med fuktig, blottad jord, lämpliga för frögroning.

Första fynd

Säve (1837): ”passim” (övers. ’här och där’). Samma bedömning återkom hos Eisen & Stuxberg (1869), men Johansson avvisade dessa uppgifter (1897): ”Äldre uppgifter om denna art torde afse S. cinerea L.”; inga belägg samlade före 1886 är kända för oss. I Johanssons flora bedömdes bindvide som sällsynt och uppgavs från bara sju lokaler.

Utbredning

Tämligen allmän på Ava-näset, Fårö, i övrigt sällsynt, 29 kartblad, 52 km2-rutor.

Lokaler

äldre uppgifter (till 1897; samtliga, med undantag av Sanda, omnämnda hos Johansson 1897):
Silte (R. Mattsson).
Hejde (An). – Sanda, Skall- björk, 1892 (An i UPS).
Visby, vid Skogslund, 1886 (C.A.E. Lénström i VI) och i Sandhedsskogen, 1894 (KJ i VI).
Norrlanda, Trullhalsar, 1894 (KJ i UPS, VI).
Lummelunda/Martebo?, n.v. delen av Martebomyr, 1894 (KJ i UPS).
Fårö, mellan Sudergarda och Austers (nära Butleks, i n.v. hörnet av Ullahau), 1895 (KJ i UPS).

karta