Ursprunglig.
Havsstränder, i sand och grus, i regel utanför eller på den yttre stranddynen. På västra sidan av Gotland har martorn alltid förekommit sparsamt, och på de tidigast upptäckta lokalerna finns den inte längre kvar. De nu kända lokalerna är resultatet av nyetablering från omkring 1930 och senare, och de rikaste, på Gotska Sandön, går tillbaka på en planta vid Franska bukten 1945 (Noréhn 1947) – i dag finns här flera tusen exemplar. Arten sägs vara känslig för intensivt bete eller tramp, men flera av de äldre lokalerna har tidvis betats.
Förekomsten av martorn på Gotland inventerades 2009 (Petersson 2009b). Totalt räknades 11 574 exemplar, av vilka 8 135 var fertila (med blommor eller frukt). De flesta, 9 355 exemplar, registrerades från Gotska Sandön.
Martorn är fridlyst.
Första fynd
Utbredning
Sällsynt, 17 kartblad, 39 km2-rutor.
Lokaler
Uppgifter sedan 1983 (Petersson 2009b):
– Vamlingbo, ca 1 km ONO Norebod, 1983 (164995 631414 SH), 800 m ONO Norebod, 3 ex. 2009 (JP); 500 m VSV Holms fiskeläge, 1 ex. ca 1990 (165066 631415 BL); innanför Heligholm, enligt ortsbefolkningen iakttagen 1935, alltid sparsam (Pettersson 1958 s. 153).
– Silte, 650 m N Sandskallen, 1 ex. 1995 (164171 634333 GI), 4 ex. 2009 (JP), 2 ex. 2011 (GI), tidigare känd: på Langriv mittför n. inre delen av Petesvik, 1 stort ex. (Pettersson 1971).
– När, Närsholm, Glasskär, 1995 (16749- 634888- SHä), 1 ex. 1998 (SHä).
– Ardre, 450–650 m NO Vitvär, grusig sandstrand, ca 120 blommande ex. samt ett stort antal småplantor 2002 (ca 16761- 63615- BGJ), 511 ex. varav 299 blommande 2009 (JP), känd härifrån sedan 1929 (I. Fröman i S; Fröman 1930); då fanns även ett par vegetativa ex. på badstranden i Ljugarn (Fröman 1930).
– Eksta, St. Karlsö, 175 m NO Rönnudden, strandvall med klappersten och sand, 1 ex. 2009 (163089 635389 C.-C. Coulianos); Kronvald, ett 30-tal ex. 1983 (16383- 63529- GI), 14 ex. (5 blommande) 2009 (163830 635302 JP), lokalen blev först känd under 1950-talet (Pettersson 1958 s. 153).
– Gammelgarn, Mullvalds strandskog, naturreservat, ca 2,2 km VSV Sjaustru, nära stranden, 3 ex. (2 blommande) 2014 (167821 636413 GI & R. Lundqvist; Petersson 2015 [felaktigt Ardre]), antecknad från stranden V Sjaustru 1948 (BP ms), kvar i samma område 1981 (Jacobson 1981b); Sjaustrehammarn, 300 m ONO udden, ca 1984 (16807- 63646- MT), 313 ex. (242 blommande) 2009 (JP); även längre åt NO (1681-- 6385-- MT); härifrån samlad 1939 (Fr i S; Fries 1942).
– Gammelgarn/Östergarn, från Sysneudd till Natviksudden, ca 1985 (1685-- 6366-- till 168701 636844 MT), 1 345 ex. (1 005 blommande) 2009 (JP), funnen av B. Englund 1928 mellan Sysne och Rodarve (flera hundra rikt blommande exemplar; Englund 1942), och av E.T. Fries 1935 (Fr i S; Fries 1942).
– Fårö, St. Gasmora, 1 100 m ONO St. Gasmora, 1 ex. på dynkam, 1986 (170278 642994 AMH); v. delen av Sudersand, 1 ex. 1975–85, ej återfunnet senare (170285 64300 GF); Skalasand, på grå dyn, 4 ex. (2 blommande) 2009 (170868 643132 JP), iakttogs här redan 1935, alltid sparsam (Pettersson 1958 s. 153); Flata hällar samt SV Fårö fyr, på kalkklapper, 1 ex. resp. 12 ex. (8 blommande) 2009 (170738 643126 resp. 170953 643134 JP); Norsta Auren, 1985 (1709-- 6432-- GF); Gotska Sandön: spridd från Kyrkudden till Tärnudden, mycket riklig, minst 4 300 ex. 1988, från Tärnudden till Brausten ytterligare nära 300 ex., NV Kyrkuddens fyr 19 ex., 3 ex. vid Stenrevet O Bredsand och ca 15 ex. i Varvsbukten (Ingmansson & Petersson 2006). 2009 fanns 8 953 ex. (6 331 blommande) från Tärnudden till Vinbukten, 381 ex. (201 blommande) i n. delen av Varvsbukten samt totalt 9 ex. (5 blommande) på övriga lokaler (Petersson 2009b).
Äldre uppgifter:
– Vamlingbo, se ovan.
– Silte, se ovan.
– Ardre, se ovan.
– Eksta, Kronvald, se ovan.
– Gammelgarn, se ovan.
– Östergarn, se ovan.
– Tofta, Gnisvärd fiskeläge, 1907 (Le i UPS; Johansson 1910b) fram till 1930, då den försvann vid hamnbygge (Pettersson 1958 s. 153).
– Lummelunda, Lummelunds bruk (S. Ljungberg i GB, LD; Eisen & Stuxberg 1869), 1891 (TV i LD).
– Hangvar, Irevik, sparsamt (Rosén 1821), kvar 1869–1919, iakttogs åter fåtalig omkring 1930 (Englund 1942), försvunnen under 1950-talet (Pettersson 1958 s. 152).
– Fårö, Skalasand, se ovan; Gotska Sandön, se ovan.
