Ursprunglig.
Företrädesvis vattendrag, i myrkanter, gungflyn, torvholmar och högmossar; även frisk, fuktig eller blöt barrskog, oftast i bryn, ibland inne i skogen. Spridd till diken och åkerrenar, dammkanter och kanaler.

Vid mitten av 1800-talet var jolster känd bara från ett fåtal lokaler. Johansson (1897) listade 18 lokaler, varav sex från myrar, en från en högmosse (Våthagen i Stenkyrka, där jolster förekom talrikt) och en från gungfly (öar i Fardume träsk). I dag förekommer jolster i ett betydligt bredare spektrum av biotoper och är nu spridd över större delen av Gotland, med några få utbredningsluckor i söder och i norr.