Gammal kulturföljeslagare.
Åkrar (gärna sandiga), oftast i råg, oljeväxter, glesa vallar eller i träda; även åkerkanter, renar till körvägar och vägar samt ruderatmark. Enstaka förekomster på hällmark, soptippar och vid ladugårdar har också noterats. Johansson (1897) angav ”Allm., men ojämnt fördelad”. I dag är åkerkulla inte längre ett vanligt ogräs; arten minskade betydligt under 1900-talet. Johansson (1897) angav att åkerkulla förekom mängdvis på sandiga åkrar. I dag är de flesta förekomsterna relativt individfattiga, men någon gång (t.ex. Stenkumla 1992, BGJ) kan den ännu förekomma ”oändligt mycket”.

Endast vanlig åkerkulla ssp. arvensis är känd från Gotland.