Ursprunglig.
Hybriden har särskilt studerats av Högström (1999a), som granskat 19 lokaler för Prunella grandiflora, av vilka 15 innehöll hybrider. Andelen hybrider var i hans undersökning knappt 9 % av plantorna. Högström uppskattade att andelen hybrider normalt torde ligga på 3–4 % på en gotländsk lokal där både brunört och praktbrunört förekommer. Också i provruteinventeringen visade sig hybriden vara ganska vanlig; den påträffades i 20 provrutor, medan praktbrunört fanns i 42 och brunört i 131 (M. Agestam i brev). Hybriden torde således vara långt mer allmän än vad som framkommer av inventeringsrapporterna.
Första fynd
Lönnroth (1850) har beskrivit bestånd med exemplar med drag av både brunört och praktbrunört: ”Prunella grandiflora Jacq., som flerstädes växer ymnigt, t. ex. uti Michelsängen i Wänge, bemärktes der ega former, som möjligen torde förena dem med vulgaris, såsom varietet af en motsatt ytterlighet mot parviflora. Hos somliga exemplar var ståndarnes form alldeles lik deras hos vulgaris; än var på samma sätt fodrets form föga åtskiljd, och slutligen var hos andra växten högre och spensligare med alltid dertill hörande smärre blommor. Ofta felslogo ett par kännetecken på en gång.” Johansson (1910b) noterade explicit hybriden från Visby och Fårö med tillägget ”Troligen ej sällsynt”.
Utbredning
Troligen ej sällsynt, 29 kartblad, 36 km2-rutor. Provrutor: 2,3 %.